Uppgift 2a.1

1. Redogör för begreppen frekvens och periodtid. Hur ser sambandet mellan dem ut?
2. Vilken periodtid har en sinussignal med frekvensen 1 900 Hz? Resonera dig fram till ett ungefärligt svar utan att använda räknare och utan att räkna med penna och papper. Förklara hur du tänker.
3. Vad är effektivvärde och vad har man för nytta av det?

Uppgift 2a.2
Beskriv vilka krav som ska vara uppfyllda för att ett system ska få kallas LTI-system och redogör för innebörden av kraven.

Uppgift 2a.3
Insignalen till ett system är en fyrkantsignal med amplituden 4 V och frekvensen 1250 Hz. Du mäter upp utsignalen och finner att den är sinusformad, har amplituden 6 V och periodtiden 0,8 ms. Kan systemet vara LTI? Förklara!

Uppgift 2a.4
Du ska mäta en hörapparats amplitudsvar.

1. Beskriv hur du utför mätningen
2. Som vanligt finns det olika sätt att presentera sitt resultat. Man kan ange signalamplituder i Pa eller i dB och man kan använda absoluta eller relativa skalor. Diskutera för- och nackdelar med olika sätt att presentera ditt mätresultat.
3. I mätstandarden IEC118-0 (1983) för hörapparater definieras “Frequency response" som “The sound pressure level developed in the ear simulator by the hearing aid expressed as a function of frequency under specified test conditions". Denna definition skiljer sig i två viktiga avseenden från kursbokens definition. Förklara!

Uppgift 2a.5
Rapport till laboration 2a.1

Uppgift 2a.6
Rapport till laboration 2a.2

Uppgift 2a.7
Har man varit aktiv inom hörselvården under några år, har man på olika sätt kommit i kontakt med åtskilliga sofistikerade mätmetoder inom audiologisk diagnostik. Man har också fått ganska klart för sig att det mänskliga hörselsystemet knappast är ett LTI-system och därmed inte kan karaktäriseras genom mätningar enbart med sinustoner. Till exempel borde man kanske också mäta hörselns frekvensupplösning och tidsupplösning på övertröskliga nivåer och med mer realistiska testljud. Ändå ser man förbluffande ofta att utredningar av dessa sofistikerade mätmetoder slutar med konstaterande av följande typ: "Taluppfattningsförmågan kunde förutsägas med god noggrannhet enbart med hjälp av hörtröskeln för rena toner. Mätning av xxx gav ganska lite ytterligare information." Av egen erfarenhet vet vi också att tonaudiogrammet, i all sin enkelhet, inte är en meningslös mätning, och vi kan konstatera att tonaudiometrin fortfarande är den totalt dominerande mätmetoden inom audiologisk diagnostik.
Hur kommenterar ni denna paradoxala verklighet mot bakgrund av de kunskaper ni nu har inhämtat i signalteori?