Lärarfeedback

Det språk som läraren använder i sin respons på inlämnade uppgifter och frågor har stor betydelse för motivation, inlärning och genomströmning. Enligt studenternas skattning får lärarna mycket högt betyg på de viktigaste dimensionerna, se figur nedan. Den feedback man fått från lärarna innehöll hög grad av förklaringar och uppmuntran samt konstruktiva, tydliga, klargörande och utvecklande kommentarer. Dessutom upplevde man i svaren att läraren hade ett empatiskt förhållningssätt. En personlig kontakt med läraren upplevde man i ganska hög grad trots att den huvudsakliga kontakten skedde genom e-post. Svarsreturen var inte så snabb och endast i liten grad upplevdes språket som formellt. Några nedslående kommentarer från lärarens sida upplevdes i det närmaste inte alls. Sammantaget verkar kvaliteten på svaren från läraren att ha varit mycket hög både innehållsmässigt, socialt och språkligt. En något snabbare svarsretur hade kanske varit att önska ur studentsynpunkt. Att tänka igenom och formulera goda svar till studenterna kräver lärartid. Ett sätt att öka svarssnabbheten från lärarsidan är att fler lärare involveras eller att man sätter olika deadlines för inlämningsuppgifterna så att studentgruppens svar sprids ut.

Figur 29 - Gradering av den läraråterkoppling (feedback) som givits på inlämnade uppgifter och frågor.

Uppfattningen om lärarnas/kursledningens kompetens, entusiasm, empati, lyhördhet, flexiblitet inför svårigheter och tillgänglighet skattades som mycket hög eller hög av kursdeltagarna, se figur nedan. Högst skattades kompetensen och lägst bland nämnda faktorer skattades tillgängligheten (även om den också skattades "hög"). Dessa läraraspekter har visat sig vara viktiga för kurskvalitet och studieframgång.

Figur 30 - Relationen mellan hur viktigt det är med individuell respektive snabb handledning enligt studenterna.

Figur 31 - Gradera din uppfattning om lärarna/kursledningen. (slutsats 31)

Uppfattningar om det avslutande internatet (slutsats 18)

Det avslutande internatet bestod av en och en halv dags program, se bilaga 7. På kvällen före första studiedagen ordnades en frivillig sammankomst med mat och dryck på en av stadens restauranger, det så kallade "drop-in-tillfället". Huvudtemat för det avslutande internatet var de projektarbeten som grupperna hade presterat. Grupperna presenterade sina arbeten och de fick sedan opposition på dem av en annan grupp. Varje grupp fick erfara ett småskaligt videoseminarium där opponenterna inte fanns i samma rum, utan endast framträdde via en bildskärm och hördes via högtalare. Själva blev gruppen filmade av en stationär kamera och kommunicerade via en handhållen mikrofon till motparten. Varje grupp deltog dessutom i ett "vanligt" seminarium vid ett annat tillfälle, där både respondenter och opponenter satt öga mot öga i samma rum. När gruppen inte deltog i seminarier fanns det andra aktiviteter att hinna med. Gruppvis gjordes intervjuer för att utvärdera teknikanvändningen under kursens gång och enskilt gjordes en datorintervju där kursledarnas muntliga frågor spelades upp i hörlurar och kursdeltagarens röstsvar spelades in på hårddisk. På kvällen bussades hela kursen från Hälsohögskolan i Solna till Kungliga Tekniska högskolan för att där lyssna på en videoföreläsning av Mead Killion direkt från USA. Den efterföljande dagen ägnades åt summerande föreläsningar av kursens huvudpoänger samt utvärderingsdiskussioner.

Den bedömning kursdeltagarna gjorde av några av inslagen på internatet visas i figuren nedan. Stämningen var på topp och fick högsta betyg, därnäst uppskattades videoföreläsningen från USA och de lokala föreläsningarna. De "vanliga" seminarierna var något mer positivt bedömda än videoseminarierna. Kursdagarnas allmänna innehåll, organisationen, "drop-in", och lokalerna fick i medeltal betyget ganska bra. Priset fick också godkänt. Inga kostnader togs ut för kurslokaler eller dylikt. Resa, mat och logi var deltagarnas enda utgifter. Denna träff innebar att var och en själv fick ordna logi efter egen plånbok. Mötet var avsett som ett lågbudgetalternativ, med den konsekvensen att ett gemensamt boende inte ordnades såsom var fallet på det första internatet. De saker som togs upp på frågan "Speciellt dåligt med avslutande internatet" var bland annat följande: teknikkrångel, ljudåtergivningen på videoföreläsningen, för lite faktaföreläsningar, se bilaga 11, fråga 48. Det som noterades som "Speciellt bra" var bland annat följande: att träffa kurskamrater och kursledning, tillfälle till social gemenskap, att ta del av de övriga deltagarnas projektuppgifter, summerande föreläsningar, videoföreläsningen, seminarierna och att det var en tydlig avslutning. Se bilaga 11, fråga 47.

Figur 32 - Omdömen om det avslutande internatet.

Den videoteknik som prövades under det avslutande internatet gav erfarenheter till grund för en preliminär utvärdering. För att rätt tolka resultaten bör det påpekas att två sorters videoteknik användes. I seminarierna användes den billigare och enklare desktopvideotekniken, där videoutrustning kopplad till en vanlig arbetsdator förstärktes med overheadprojektor och högtalare/mikrofon. I föreläsningen med Mead Killion från USA användes en storskalig specialanläggning som finns i en aula på Kungliga tekniska högskolan i Stockholm. Skillnaden mellan dessa två anläggningar är avsevärd både vad gäller prestanda kostnader för inköp och drift. Den småskaliga anläggningen kan vara ett möjligt alternativ på arbets-/studieplatser runt om i landet medan den storskaliga videokonferenstekniken endast kan vara tillgänglig på ett fåtal platser i landet.

Utvärderingen av videotekniken visar att man främst ansåg att det är ett bra system för att komma i kontakt med experter som inte finns att tillgå lokalt. Det som är "speciellt bra" med videokonferenstekniken är enligt kursdeltagarna följande:

- att man slipper dyra resor

- att kunna konferera med mänsklig kontakt trots avstånd

- experttillgång (som nämnts ovan)

- att det är kostnadseffektivt

Tekniken ansågs mer lämplig för föreläsningar än för andra pedagogiska former (observera resonemanget ovan om att två olika system användes, vilket kan vara en felkälla). Man anser generellt inte att samma kvalitet kan hållas på seminarier, föreläsningar och handledning med videoteknik som på det "vanliga " sättet. Som ersättning för internat inledningsvis eller avslutningsvis duger defintivt inte videokonferenstekniken enligt kursdeltagarna.

På frågan om vad som är "speciellt dåligt" med videotekniken tog man upp följande:

- dålig bildupplösning - svårt att se ansiktsuttryck och att ha ögonkontakt

- besvärande tidsfördröjning, vilket försvårar ett naturligt replikskifte

- behovet av att cirkulera mikrofon försvårar de spontana inläggen

- opersonligt

- fungerar dåligt med overhead

- komplicerat att hantera

- ej tillförlitlig teknik (krånglar)

- dyrt

På det hela taget anses videotekniken inte vara tillräckligt mogen ännu och en rad viktiga aspekter som är viktiga i lärosammanhang kanske inte kan tillgodoses till fullo med denna teknik.

Figur 33 - Uppfattningar om videokonferenstekniken. (slutsats 29) (slutsats 30)

Är det då nödvändigt att summera en distanskurs med en personlig träff? Ja, om man skall lyssna på deltagare från denna kurs. Det var en överväldigande majoritet (97%) som fann det viktigt att även avslutningsvis ha ett internat med alla kursdeltagare, se figuren nedan.

Figur 34 - Hur viktigt tycker du att det är med ett avslutande internat på en distanskurs?

Relationen mellan förväntade och upplevda svårigheter av olika kursmoment (slutsats 14)

En jämförelse mellan studenternas skattning av svårighetsgraden för olika kursmoment före och efter kursen gav ett resultat som visas i tabellen nedan. Samma frågor ställdes i första enkäten, (bilaga 2) samt i avslutande enkäten (bilaga 3). Resultatet visar att man väl skattade svårighetsgraden före och efter kursen i relation till den egna förmågan vad gäller fysik och matematik. I mindre grad fanns även en korrelation mellan den förväntade och upplevda svårighetsgraden för "signaler och signalbehandling" samt engelsk kurslitteratur. Vad man däremot gravt missbedömde inledningsvis var svårighetsgraden i det individuella studiearbetet, att arbeta i grupp samt att göra laborationer på en distanskurs. Det förefaller alltså som att man har ganska klart för sig vad gäller den egna förmågan och faktakunskaper, men inte när det gäller nya arbetsformer.

Tabell 10 - Uppfattningar om svårighetsgraden för olika kursmoment före respektive efter kursen.