Synpunkter på förändringar

Många ville att uppgifterna skulle komma tidigare för att kunna planera sin tid bättre. Detta var ett problem vi var medvetna om i kursledningen, men att genomföra och utveckla kursen samtidigt innebar helt enkelt extrem tidsbrist för lärarna som inte hann med i den takt de önskat. Vid nästa kurs är detta problem undanröjt - uppgifterna är då klara och inlagda på internet redan från början. Flera studenter hade önskat fler lärarmöten (se även avsnittet "Önskemål om mitt-träff").

Uppgifter på nätet snabbare

Anna: Det enda som jag känner borde ändras, det är att inlämningsuppgifter och svar, framförallt svar på dessa inlärningsuppgifter att det kommer tidigt så att man kan ha med sig dessa när man börjar att plöja igenom boken, så att man kan ha det vid sin sida och lättare kunna bearbeta texten.

-----

Lina: ... och så vill jag säga att jag vill ha alla labbar samtidigt för det var så jobbigt att labb ett kom och så riggade vi upp för det och så kavlade vi upp armarna och så kom lab två och sen kom det frågor, det var väldigt jobbigt, jag måste veta så att jag kan planera.

Henrik: Den synpunkten har vi fått från nästan alla att vi skulle ha allting färdigt på nätet och alla uppgifterna så att man kan tidsplanera och se vilket omfång och vilken insats som krävs.

Lina: Och likadant telefonmötet alltså, minst fyra veckor framöver är jag helt uppbunden med patienter, så jag måste alltså veta en månad innan när saker och ting ska hända.

-----

Per: Och där kommer vi tillbaks till det där att man kunde kanske ha haft mer systematisk kontakt med er.

-----

Det finns trots allt en pedagogisk poäng med att inte lämna alla uppgifter på en gång, vilket framgår av dialogen nedan:

Tore: Ja, ...det här med uppgifterna, att de kunde komma tidigare.

Anders: Jag, jag håller med om det va’, det är ett önskemål att det ska vara så. Sedan har vi fått lite tröst från vissa som har sagt att det är väldigt skönt att de inte kommer på en gång. (skratt)

Tore: Det är bra!

Henrik: Sedan har vi också funderat lite grand hur mycket,... saboterar vi inlärningen genom att skicka uppgifterna eftersom dom,... hur gör ni när ni får uppgifterna? Är det så att ni försöker,... leta,... så att ni löser uppgiften,... enbart, eller,...tittar ni på,... innehållet och texten som helhet och sedan tillämpar det på uppgifterna? Risken är ju att man kanske,... snitslar sig någon genväg genom texten och förlorar helhetssynen. Tycker ni att ni blir styrda av uppgifterna eller att,... att ni,... ändå så att säga, kan ta, ta fram och läsa det som ni tycker är meningsfullt och få en bra helhet? För uppgifterna är ju med nödvändighet avgränsade.

Tore: Ja,..alltså, jag har, alltså så som jag har läst, det har jag ju läst för att de uppgifterna icke kom som de skulle, så på det sättet var det ju väldigt bra.

Henrik: Jaha. Du visste inte vad du kunde råka ut för.

Tore: Neej, (skratt)

Henrik: .... så du fick förbereda alla uppgifter.

Tore: Jag var tvungen till att läsa igenom alla kapitlen först, eller,....

Anders: Men det finns en poäng i det alltså. Helt klart.

Tore: (skratt) det kan påverka.

Henrik: Det blir också svårt att navigera utan uppgift kanske?

Tore: Jaa, alltså, jag tycker det var bra att,... att de som kom också hjälper till att liksom,... understryka,...(Mmm)...svåra problemområden.

Henrik: De problematiserar,....(Ja!).... stoffet. Jag tror det är väldigt viktigt. (Ja.)

Anders: Man kan säga så här,... om jag frågar så här,... när ska,... dom här instuderings- eller inlärningsuppgifterna komma i förhållande till inlämningsuppgifterna. Vad har ni för synpunkt på det?

Göran: Jag tycker ju,...ju fortare desto bättre då...och inte... kanske,... alltså två veckor innan plötsligt,... frågorna och som vi skall svara på. Det är väldigt svårt att säga någonting, men gärna i god tid då.

Anders: Det, det, jag tror i och för sig att det finns en poäng nämligen med att man först jobbar med dom här instuderingsuppgifterna och, och hela stoffet och sedan därefter så ger man sig i kast med dom här inlämningsuppgifterna.

Tore: Ja.

Göran: Ja.

Anders: Det tror jag faktiskt.

Ett sätt att sekvensera olika uppgifter är att ha dem färdiggjorda och inlagda på internet, men att de endast kan öppnas med kod efter att man genomfört vissa moment eller att de vid ett bestämt datum blir tillgängliga. Detta för att undvika att studenterna styrs alltför mycket av de examinationsgrundande inlämningsuppgifterna.

Deadlines för kursledningen (slutsats 12)

Ett annat förslag på tidsproblemet med uppgifterna var att även kursledningen skulle ha ett sista datum för nya uppgifter, citat:

Ivar: Det var en tanke som slog mig, det är att man skulle kunna ha,... så att säga, "deadlines", för kursledningen också som lägger in då uppgifterna då vet man att dom här och dom här uppgifterna dom finns att hämta från och med det datumet.

Henrik: Ja just det. Det, det är ju bra information.

Ivar: Sedan kommer, sedan har man sådana datum över hela terminen....då kan man gå in efter det datumet och hämta nytt material.

Henrik: Jaa,... om man nu kan lova det då. Den informationen gör ju ändå att man kan slappna av....åtminstone. Det är ju den fördelen.

Kontinuerlig allmän information på nätet om vad som pågår

Esther: Ibland skulle det kanske kännas skönt att ni som kursledning skrev bara nånting jaa, vad som liksom pågår, om det hade hänt nånting. Vi undrade till exempel första tiden då, eller jag undrade då för det var en hel del från X-stadsgänget som inte hade e-mail-adresser, har dom hoppat av eller vad har hänt med dom, eller så vidare. Man kände sig lite osäker då....

bra om ni bara skrev någon liten kort hälsning, jaa, vad som pågår, om det är nånting som hakat upp sig eller så här.

Videoföreläsningar?

Nedan redovisas ett längre resonmang mellan kursledning och studenter om för- och nackdelar med att föra in videoföreläsningar eller videoseminarier i kursen.

Siri: En föreläsning på en video, kan det vara någon idé?

Henrik: Det kan det kanske vara. Det beror på vilken typ av beställning det kan röra sig om och...Vad harde du tänkt dig då mer konkret? Vad tror du blir tydligare i en video?

Siri: Eftersom det inte blir så många föreläsningar, tänka sig någon föreläsning på en video. Förstår att ni inte hinner med det nu, men eventuellt till en kommande kurs.

Henrik: Det är inte omöjligt, men jag bara undrar om det är något konkret som du tänker på då, som du helst skulle vilja ha visat på video....Vad är det för något problemområde...?

Siri: Ibland är det ju lättare och komma ihåg när man har ett ansikte till det som förklaras och att få förklarat vissa grunder inom audiologi t ex med logaritmer.. Jag kan inte komma på just...

Henrik: Menar du att det är någonting, som skulle gå utöver texten och att man i videon skulle demonstrera någonting eller..

Siri: Liknande som ni har skrivit i kursmaterialet.

Henrik: Du tycker den texten bör tydliggöras eller utvecklas eller...

Siri: Det är ett alternativ .

Anders: Vi har ju funderat lite grand i de här termerna från början. Det är ju just det typiska här, det är svårt att riktigt se konkret vad den skulle innehålla. Om man skulle göra en sådan sak så skulle man ju ha ganska klar feedback från kursdeltagarna om vilka delar av kursen, som skulle behöva stöd på det här sättet. Det skulle ju vara viktigt att få in. Om det inte går nu så kan man ju tänka på det till en annan gång då. Är det någon annan som har någon fundering kring det? Om ni inte har det just nu så kan ni ju fundera på det sedan och återkomma med det. Vad är det här som har varit väldigt trögt att få in själv och som ni kanske har tänkt att här skulle en verbal komplettering vara nyttig.

Henrik: Ja, eller audiovisuell. Frågan är då: Vad är det då för någonting som blir bättre om man har en bild och ett löpande tal, som det då blir?

Bodil: När då någon berättar något så gör man på ett annat sätt än när man kanske läser själv och man kanske får på en annan vinkel på något vis.

Henrik: Okey, så att det skulle vara någon människa, så att säga, gör en peronlig tolkning av en princip eller poäng i boken där...

Bodil: Ja, det är oftast lättare att förstå när någon berättar och så går det upp..

Henrik: Ja, vi skulle ha något slags berättarcafé?

Bodil: Vi har ju viss fördel här på (arbetsplatsen) för vi kan ju liksom förklara för varandra och berätta för varandra och så där om någon inte har förstått.

Henrik: berättelsen som form tror jag på mycket, men i videon så blir det ju en... Det blir ju ingen interaktion där utan det blir då ett radio- eller TV-program. Det blir inte som att man är på café och pratar med några. Fundera på lite grand vad, spåna lite nu hur det skulle kunna bli.

Bodil: Man kan se föreläsningen hur många gånger man vill i stället.

Anders: En sak som är knepig där tycker jag, det är att när man föreläser och har personen framför sig, som man diskuterar med eller för, då märker man ju med en gång där om det inte funkar. Det ser man ju på minspel och allting, det finns en interaktion...Jaha, det här sa jag på fel sätt. Men jag tänkte den tanken att stå framför videokameran och gissa.... Jag tror att det blir oerhört lätt en väldigt dålig produkt av det. Man måste alltså vara en slags radio-TV-proffs, som kan tänkas se in i det för att det mediet ska kunna fungera bra.

Henrik: Det tror jag också är en väldig svårighet att, i och med att vi skulle producera en video säger vi då på en föreläsning, så ska den ju passa alla de här olika deltagarnas kunskaper och nivåer och att sen ge anklang där utan att ha feedback, sådant som hur de ser ut i publiken. Det är svårt, tror jag. Jag har funderat rent teoretiskt på, vad är det för typ av kunskap, som man förmedlar på det sättet som inte kan förmedlas på annat sätt. Det ena det är det här med att ...

Linda: En videokonferens då?

Henrik: Ja, det är någonting helt annat. Då är vi ju inne mera på ett seminarium och en diskussion, där folk gärna vill komma in och diskutera, ungefär som den här situationen fast man har bild. Då är frågan: Tycker ni att en bild skulle göra det mycket bättre, ännu bättre eller skulle det inte göra någonting alls? Det finns en del praktiska problem, där videokonferens-tekniken ju inte är så utbyggd så att den finns överallt. Då kräver det ju att deltagarna tar sig till ...Ja,till ett universitet kanske och samlas där och man finns några grupper. Det kan man tänka sig. Men det ser jag som något helt annat, en helt annan typ av idéflöde. Där tror jag nog inte att det ska vara föreläsningar utan snarare korta inslag, då av högst 10 minuter och någon slags debattforum. För om ni tänker er TV så är det ju väldigt få TV-program där någon står ensam och pratar i 10 minuter med ett ansikte i rutan, eller en timme eller någonting sådant. Utan för att det ska vara engagerande och intressant tror jag att man behöver aktivera alla de som sitter med, var de än sitter i / framför de här TV-skärmarna. Det är ju några av er som har erfarenhet av videokonferens. Vad säger ni om det där, skulle det tillföra någonting - videokonferens?

Berit: Mig skulle det gå lika bra utan bild, så att säga. Ja, så här som vi sitter nu. Jag tror att bilden har en annan betydelse.

Henrik: Vad tycker du Berit? Vad har du för erfarenhet där med ....Nu är det ju lite olika saker, dels är det ju det här med att bilden finns och sedan också att man använder nog videokonferenstekniken på ett speciellt sätt, inte kanske som ett seminarium utan snarare som...Ja, den här åskådarpedagogiken att man sitter och lyssnar. Jag vet inte hur det var för er...

Berit: Vi lyssnade. Nu hade ju vi fördelen att de flesta föreläsarna var i Stockholm.

Henrik: ..så ni fick dem live ändå.

Berit: De flesta i alla fall.... så kunde man ju ställa frågor och så, men det var ganska...Det var väl lite på slutet som man kunde få ställa frågor, men det var ganska bökigt. Det var inte många som gjorde så att säga...

Anders: Nej, det är ganska stora barriärer. Det blev lite konstlat och opersonligt och min erfarenhet är den att det ofta blir inga särskilt levande diskussioner på det sättet av någon anledning.

Berit: Nej, det blev det ju inte.

Henrik: Om man lägger upp det annorlunda som det här då att man har en dagordning, där ..

Ja, då man kanske redovisar hur långt man kommit i projekten och lyssnar på de andra grupperna. Då är det någonting annat.

Berit: Ja, ja..

Henrik: Ja, jag vet inte om det kvalitativt ändrar med en videokonferensutrustning och hur det skulle se ut. Men jag tror ju att det är en helt annan... Det här som vi håller på att göra nu då med telefonmöte, ... vi diskuterar så som vi ju aldrig skulle kunna på e-mail, i och med att vi faller varandra i talet och det är en helt annan... Det skulle vara otroligt jobbigt att skriva alla de här sakerna...Det är ett annat slags kommunikation...

Berit: Ja,..

Henrik: ..och ..Ja, jag ställer den frågan igen då: Tycker ni att vi ska ändra på någonting radikalt eller mindre radikalt för all del eller någonting, som ni skulle vilja... Vi vill att ni ska lära er så bra som möjligt så effektivt som möjligt. Är det någonting som vi kan gör då, förutom att köpa en videokonferensutrustning till er?

DET BLEV EN LÅNG PAUS

Bodil: Det är nog bra som det är, tror jag.

Önskemål om mitt-träff (slutsats 9) (slutsats 19) (slutsats 20)

Spontant framkom förslag om en extra träff mitt under kursens gång förutom det inledande och avslutande internatet. Förslagen bestod i ett mitt-internat, endagsträffar eller träffar som bestod i att kursledningen reste ut till studenterna. Dessa önskemål beaktades och det ordnades senare en träff i Linköping i samband med en audoligisk rikskonferens dit flera av deltagarna var anmälda. Endast ett fåtal dök dock upp på den extrainsatta träffen, men de som gjorde det menade att de hade stort utbyte av detta möte.

Anna: Jag tycker det är väldigt intressant, men jag känner nog att det är lite för svårt ändå att läsa helt på distans, det skulle vara skönt tycker jag med någon kursdag så här mitt i terminen med föreläsningar om det som har varit och det som kommer, det var en tanke som jag har haft.

Henrik: Jaa…du tycker det är svårt att komma vidare med bara boken och e-mail-kontakten och det?

Anna: Ja det, det går ju, det är inte så, men det skulle känns bättre, tror jag för att det är ett svårt ämne ... det blir luckor tror jag.

-----

Linda: Det var ganska intensivt där [på internatet], men det var kul att där träffa alla andra deltagare. Egentligen skulle... om det hade gått så skulle det varit roligt att träffas någon gång i mitten också

-----

Liv: Jag har funderat att förutom dom här seminariedagarna eller internatdagarna om man kunde ha några spridda dagar där vi kunde ses i Stockholm, eller här i X-stad, liksom mitt i kursen typ som i dag till exempel, att man kunde få sitta och prata och diskutera och fråga och att ni finns tillgängliga, kanske två, tre, eller två dagar i alla fall under den här tiden. Så att man sprider ut det. Eller inte ha något internat utan ha någon dag då och då, jag vet inte.

-----

Ulf: Jag tycker som någon sa här att någonting mitt i också hade varit käckt, om, det är klart att det är jobbigt för er att åka runt, men man skulle kunna tänka sig den varianten också.

Anders: Det här känns lite frustrerande många gånger att sitta som handledare på den här kursen, att just inte ha den möjligheten att kunna samla ihop femton stycken och så snackar vi om det här, va. (Ja, just det). Det kan kännas jättefrustrerande. Men över lag kan jag nog säga att det här med kommunikation via e-mail upplever jag har fungerat riktigt bra i dom flesta fall, men jag kan säga det, hade vi inte, hade jag inte träffat kursen på internatet så hade det varit en väldig skillnad, så upplever jag det. Nu har jag på något sätt ett ansikte till varje person jag skriver till, och det är betydligt lättare då.

-----

Lars: Jag tror nog att man borde kunna favorera två träffar till va. Endagsträffar eller så, det behöver ju inte nödvändigtvis vara internat.

-----

Stina: Ja, jag tycker nog att det hade varit bra att kanske träffas någon gång mitt i också.

-----

Mona: Det skulle känts väldigt bra om man hade haft ett…mitterminsmöte..också… Något att tänka på till nästa kurs.

De som bodde långt från Stockholm var dock helt emot en mitt-träff eftersom kostnaden för resor blir för stor för dem. Några av dessa personer synpunkter ges nedan:

Tore: Jag tycker det är helt tillräckligt med det första internatet och så avslutning.

Göran: Instämmer. Jag tycker också att det räcker med två. Alltså det första i starten och så i slutet. Det är så, så pass,... kort period, och det är ju bara,... ett halvår. Och det är ju,... och så mycket går på,... på internet och egna studier så,... jag tycker också att det räcker med två gånger alltså.

Henrik: Ni känner er inte övergivna då så att säga, under,... under dom månaderna där emellan?

Göran: Neej,... jag kan säga för min del...tycker jag inte det.

Anders: Skönt att det är någon som,... skönt att det inte är någon som hänger över en, eller hur?

Göran: (skratt), nej ni sänder så mycket uppgifter och man skall göra så mycket så man har inte möjlighet att känna sig övergiven heller (skratt).

Anders: Men ni tycker det är okej med det här inledande och avslutande, det är inte för mycket med det?

Tore: Nej, det tycker jag är passande. Jag tycker,... vad skall jag säga, jag tycker inte att jag känner mig övergiven här i Z-stad. Jag känner inte det.

Telefonmöte (slutsats 9) (slutsats 15) (slutsats 20)

Några av de argument som framfördes till förmån för telefonmöten var att kursen blev mer "verklig" med levande röster, att ett ytterligare möte skulle vara ämnesfokuserat (som komplement till ett första möte av utvärderingskaraktär) och att bild (videokonferens) inte nödvändigtvis förbättrar kommunikationen, utan snarare krånglar till det och kanske gör samtalet mer formellt. Se även avsnitten "Andras muntliga frågor", "Motivation" och "Eftersläntrare - risk för avhopp" när det gäller telefonmötens värde. Se även värderingen av den videokonferensteknik som användes på det avslutande internatet såsom det framkom i den avslutande enkäten.

Ninni: Jag tycker i och för sig att man kan ha det (någon mer telefonkonferens). Det känns återigen lite verkligt. Kursen är inte bara något som händer i huvudet på oss.

Anders: Kursledningen höjer sig ur cyberspace.

(fniss)

Ninni: Precis, det blir om inte ett ansikte så blir det ett par röster.

-----

Carina: Joo, innan så kände jag inte något behov av något telefonmöte såhär och jag har aldrig pratat i telefon på det här viset, så det känns lite konstigt. Men nu tycker jag ju att det var rätt bra, för man tar väl upp väsentligheter som man kanske inte hade skickat på ett e-mail i alla fall utan man hade diskuterat det lite friare.

Henrik: Jaa, jag tror att det är en annan typ av information på det här sättet.

Carina: Jaa. Detta som jag har sagt nu det hade jag ju inte satt mig och skickat iväg.

-----

Anders: Ni är supersugna nu på att kasta er över detta. (efter en introduktion till nästa avsnitt)

Carina: Jaa, nu blir man ju det igen, nu blir man ju lite peppad här igen.

Henrik: Ja, men det kanske är ett bra motiv för den här lilla pratstunden då.

Carina: Jo, det kan det nog va. Nu känns det nästan som att man är på det här internatet igen.

Henrik: Det är lite annorlunda med levande röster igen.

Carina: Joo, det är nog inte så dumt.

-----

Anna: Det kanske inte vore dumt att ha ett sånt möte nån gång här med Anders då, för att se om man har fattat vad man har läst. För nu börjar det bli krångligt.

-----

Henrik: Vad tror ni om att ha en videokonferens, är det någon poäng med det?

Jill: Ja min erfarenhet ifrån dom tillfällen jag har varit med, så tror jag inte på den modellen. Det här [telefonkonferens) tror jag fungerar minst lika bra.

-----

En slutsats som vi kan dra av våra erfarenheter av telefonmöten, är att kursledningen bör förboka eventuella telefonmötestider redan före kursstart. Det fungerar sällan att ordna telefonmöten med kort varsel eller att delegera detta till kursdeltagarna. Telefonmöten tar mycket av kursledarnas tid i anspråk, men får ändå anses vara värd denna insats.

Telefonkonferenstekniken (slutsats 15)

Telefonen är en så naturlig del av vårt dagliga liv att det inte innebär några problem att använda den. Av historien vet vi dock att de första användarna hade svårt att begripa sig på även denna teknik. Inlärningströskeln är således passerad för hur telefonen skall användas. Den är dessutom stabil och pålitlig till skillnad från nyare teknik som alltför ofta havererar. Virus kan man få i datorn, men inte i telefonen. Ytterligare en fördel med denna teknik är att den är billig och mycket väl utbredd i alla miljöer. Med tanke på tekniken flöt samtliga konferenser väl. För vissa fanns dock en förvrängning som störde det spontana samtalet, citat:

Anna: Jag måste få fråga en sak, när man talar själv i ett sånt här möte så låter det som om det stängs av allt annat, man kan inte prata alla tre samtidigt, va?

Henrik: Jo, då. Jag har en telefon som är en högtalartelefon här som heter "Conference Unit 100", och den stänger inte av när man själv pratar, utan man hör andra samtidigt då, men det är lite olika på telefoner.

Anna: Ja, det gör ju inte jag här på denna som jag har. Det känns lite konstigt att prata, det blir inte naturligt.

Anna: Hur har du det Mona?

Mona: Ja, det är samma här, att det känns ungefär som man pratar i någon kommunikationsanläggning och ska ropa "kom!" i stället.

Henrik: Jaha, ja, det är lite olika anläggningar faktiskt.

Anna: Nej, det gör det lite svårt tycker jag, det blir, känns inte så naturligt att prata på det här sättet.

Henrik: Nej (skratt) hur ska vi göra då?

Anna: Jag vet inte man får väl vänja sig, det är mycket man ska lära sig på denna kursen.

Henrik: Har du en högtalartelefon där?

Anna: Nej, det är en vanlig respons.

Motivation: Funderingar på avhopp respektive entusiasm

Karaktären på de olika telefonmötena blev mycket olika. Några grupper hade bara faktafrågor till kursledningen och de hade inga direkta bekymmer. I andra möten var det helt andra frågor som dominerade. Två kvinnor som hade svårigheter med laborationer och inget lokalt stöd på arbetsplatsen upplevde studierna som mycket svåra och hade vid telefonmötet i det närmaste gett upp. Att uppgivenheten var nära blev snabbt tydligt i samtalet som kom att kretsa kring hur de skulle kunna arbeta annorlunda och vilket stöd vi från kursledningens sida kunde erbjuda. Dessa båda klarade kursen efter en stor kämpainsats, men frågan är om de inte hoppat av om telefonmötet inte kommit till stånd och svårigheterna därmed identifierats. Någon liknande information fanns inte i den skriftliga kommunikationen från dessa deltagare. En muntlig direktkontakt för att tidigt stödja dem som är frustrerade och håglösa är en mycket viktig insats för att förhindra att distansstudenterna ger upp. Att knyta ihop ensamma deltagare med gruppuppgifter är också ett viktigt stöd som minskar avhoppen. De känner igen sin situation hos den andre och ger varandra stöd. Att man arbetar med alla moment själv har den fördelen att man måste lära sig allt och inte delegerar till en expert i gruppen. Uppgifterna får dock inte överstiga den egna förmågan.

Mona: Kämpar väl ett tag till, vi har inte gett upp riktigt än.

Henrik: Nej, det ska ni inte göra!

Mona: Jo, det har varit på väg många gånger.

Henrik: Jaså det har, ni har känt en oöverstiglig mur, eller?

Mona: Ja, att det är så svårt, att man ibland tycker att: Nej, det här begriper jag bara inte.

Henrik: Ja, jag tror att det är speciellt svårt om man är som ni då är...ganska så ensamma, eller inte har riktigt den här (lokala) gruppen som man till exempel har i X-stad eller i Y-stad där man är flera stycken som jobbar (tillsammans). De har lite olika (yrkes-) bakgrund och de träffar varandra dagligen.

Anna: Klart hade man haft en ingenjör med sig i sig grupp så hade man ju fått väldigt mycket hjälp, om det är som Mona sa att kanske man lämnat över lite mycket också så det kan vara både fördelar och nackdelar.

Henrik: Ja, visst det kräver ju mer då av en så att säga om man..inte..arbetsfördelar allting utan gör allting själv, det ger ju mer inlärningsmässigt, även om det blir mycket jobbigare.

Anna: Men vi har ju ingenjörer som vill ställa upp, det är bara det att det är svårt att få tid samtidigt, det är ett dilemma.

Henrik: Mm. Jaha, men nu känner ni er inte modstulna?

Anna och Mona: Inte just nu.

Mona: Det kommer i kväll när man sätter sig med boken.

Henrik: Jaså?

Anna: Men vi träffas på onsdag, Mona, då blir det bra igen.

Stämningen var en helt annan i andra grupper. Nedan två röster från manliga distansstuderande som också arbetar utan lokal grupp (distansgrupp mellan länder), men har humöret på topp och full förtröstan.

Henrik: Okej så ni är starkt motiverade då att jobba vidare?

Göran: Ja helt klart.

Henrik: Tore också?

Tore: Ja. Alltså jag tycker att,... alltså jag, jag är,... entusiastisk. Jag är mycket optimistisk till den här kursen.

Anders: Det känns, det känns när man läser dina svar också.

Tore: Ja,.. det kan man tänka.

Anders: Det är roligt.

Eftersläntrare - risk för avhopp (slutsats 11)

Hög arbetsbelastning och låg självdisciplin är en kombination som gör genomförande av distansstudier svårt. Redan tidigt på kursen kunde man misstänka att det skulle bli svårt för Göran att hinna med kursen, det fattades dock inte gott humör och motivation. Denna person blev sedan en av de två som inte genomförde kursens samtliga moment.

Henrik: Hur går vi vidare,... Göran? Tycker du vi skall ändra på någonting?

Göran: Alltså, om jag skall vara helt ärlig, jag kan inte komma på någonting nu med en gång, men,... det har ju, det har funkat ganska bra för min del. Inte helt, för att jag är inte helt nöjd med min egen insats. Och det är ju,... det är ju p g a.,... min,... jobbsituation, och det är ju, det har ju ingenting med kursen att göra. Jag tycker ju att det är väldigt bra det här,... det upplägget som vi har nu på kursen. Så det tycker jag är väldigt bra. Det,... jag måste skärpa mig själv lite mer och,... så att säga, dra mig i kragen och göra, jobba lite mer hårt med det. Och, och,... men annars tycker jag ju,... tycker jag det är bra alltså. Jag har inget negativt, eller ingen kommentar. Jag tycker det bara,... det har ju funkat fint. Det har det gjort. Så,.... problemet ligger hos mig som jag skall förändra. Jag vet ju, jag vet att Anders väntar på några uppgifter från mig från första,... jag höll på att säga,... uppgifterna som jag inte lämnat in. Men jag skall göra det Anders jag lovar dig.

Anders: Du hade lite kompletteringar där ja.

Med en tidig telefonkontakt kan kursledningen få en bra bild av hur det går för studenterna och vilka som kan tänkas behöva extra stöd eller helt enkelt inte klarar kursen.

Andras muntliga frågor - en inlärningmöjlighet som riskerar försvinna på distansutbildning (slutsats 16)

Att höra vad andra frågar om i en lärosituation är ett viktigt inlärningstillfälle speciellt för dem med grunda kunskaper i ämnet. Som distansstudent har man bara sina egna frågor och kanske inte ens kan komma på att formulera frågor till lärarna, vilket är en stor nackdel för lärandet. Frågan är vår hävstång till ny kunskap och därför oerhört central i lärandet. I den pedagogiska debatten har det skett en förändring i synen på kunskap och studenternas kompetens, från studenten som svarsmaskin till studenten som problematiserande, kritisk och kreativ frågekonstruktör. I en fråga förutsätts kunskap och frågan avslöjar därför frågeställarens förtrogenhet med ämnet. Man kan till och med tänka sig att en kunskapskontroll kan ske i form av att studenterna ställer svåra frågor till kursledningen och inte tvärtom. Att formulera frågor är ett aktivt förhållningssätt som bör stimuleras. I denna kurs stimulerades studenterna till kommunikation sinsemellan genom grupparbeten, men flera ville ta del av även andra kursdeltagares frågor, vilket skedde på de båda internaten. Önskemål har därför upppkommit om ett frivilligt mitt-internat, men ju fler direktträffar desto mindre av distansutbildningens fördelar. Ett annat alternativ att höra andra frågor är genom telefonkonferenser. Det visade sig att få allmänna skriftliga frågor anmäldes via e-post som kunde publiceras på internet till nytta för alla. Det förefaller därför som om det finns ett behov av synkron muntlig kommunikation mellan deltagare och kursledning.

Göran: Jag tycker, jag tycker det är ju väldigt bra (att ha ett telefonmöte) så kan vi byta,... så att säga,... alltså få,... lite mer,.. annan information och perspektiv alla saker och ting som är,... som är kanske,... alltså man kommer på saker där man hör vad andra säger så, så ser man vilka problem man har själv och kanske inte förstått än.

Tore: Ja jag tycker också nu när jag har prövat det, så är det, verkar det bra. På förhand var jag, var jag mycket skeptisk. (Ja?). För det, jag, alltså jag tyckte,... men, men det var mer de praktiska problemen...Och det var om det här med telefonmöte mellan Sverige, Norge och så Danmark,...(Ja). Men det ser ut som om det gick att lösa.

Henrik: Ja precis. Nej jag tror att ett av våra svårigheter här som vi har märkt, det är ju att,... man lär sig väldigt mycket på att,... lyssna på andras problem och hur dom har löst det och hur dom arbetar. Och det är väldigt svårt att få det på internet eller e-mail eller så. Men i dom här,... samtalen, speciellt när vi haft lite större grupper, då det blivit lite mer,... perspektiv, så har man kunna att,...ja utvecklas själv genom att man,... är med i den här diskussionen. Den här typen av kommunikation,... skulle vi inte fört på e-mail.

Tore: Nej.

Henrik: Det skulle varit omöjligt.

Tore: Ja det är helt omöjligt.

-----

Henrik: Förresten en sak som jag har märkt lite grann, …på dom andra (telefon-)mötena det är att man saknar kanske de andra personernas frågor, man kanske inte alltid själv kommer på frågorna, men när man lyssnar i ett större telefonmöte där vi har haft en sex, sju, åtta personer då har man hört andra personer som har ställt frågor eller har arbetat på ett visst sätt som man har lärt sig av och likadant, i en vanlig klassrumssituation kanske det kommer upp saker som man själv inte har tänkt på men man hör den här diskussionen runtomkring, så ger det rätt så mycket. Är det någonting som ni saknar (andras frågor som inlärningsmedel)?

Anna: Ja, det är ju därför som jag efterlyser en sån där mitt-terminsträff, för att man vill ha lite av kurskompisarnas frågor också.

Henrik: Ja, just det. Och därför kan man ju tänka sig att, att man har ett telefonmöte med lite fler personer nästa gång, för då kan man ju få lite andra synpunkter och andra infallsvinklar som man kanske kan ta till sig eller känna igen sig eller på annat sätt få kopplingar kring?

Behov av traditionell undervisning (slutsats 48)

För en grupp studenter är helt enkelt inte distansstudier en lämplig form. Ett önskemål som knappast en distanslärare kan uppfylla är att vara närvarande i rummet och förmedla någon slags privatundervisning, citat:

Veronica: Att lära sig ur en bok och inte ha någon lärare, jag känner det som den största bristen. (Mmm). Jag känner ett oerhört behov att någon,... att när jag har läst dom här kapitlen,... att någon,... också skulle kunna förklara för mig efteråt så att jag visste,... har jag förstått det på rätt sätt, eller har jag inte förstått det. För att det är ju oftast så, när man kommer till dom frågorna som ställs i slutet av kapitlen,... så har jag inte,... jag tror att jag har förstått kapitlet, men när jag kommer till instuderingsfrågorna, så har jag inte förstått någonting!

Henrik:Går det inte att fråga Anders via e-mail?

Veronica: Alltså, jag tycker det är väldigt svårt att fråga via e-mail, det känns som att man, ofta så tar det ju jättelång tid, jag har ju,... försökt fråga arbetskamrater då,... utanför, på fritiden då,... och dom har ju haft halvtimmes, timmes utläggningar för mig för att jag ska förstå RMS-värdet t ex....... jag vill inte störa någon annan, på mitt jobb, jag känner att, vi har nog mycket att göra där och att,... sen då försöka få dom och ställa upp, för mig jämt,... det klarar inte jag, då känner jag att jag vill inte visa att jag inte kan.

Henrik:,... hur tycker ni att vi skall göra?

Veronica: Mer lärarledd undervisning.

En kompromiss skulle kunna vara att ordna småskaliga videokonferenser för att tillmötesgå detta behov.

Multimedia-CD:n (slutsats 10)

Tio CD-rom-skivor med grundläggande information om fysik och ljud fjärrlånades av studenterna enligt en i förväg gjord lista. För att kunna använda detta läromedel krävdes PC-dator med ljudkort, vilket inte alla hade tillgång till. Lärarna konstruerade lämpliga övningsexempel som fanns att hämta på internet. Vid tillfället för intervjun hade endast ett fåtal fått tillgång till CD:n. De två personer som hade erfarenhet och tillfrågades hade inte fått ut så mycket av CD:n. Det upplevdes som svårt att läsa på skärmen och att böcker föredrogs framför CD.

Henrik: Har ni använt den här multimedia-CD:n?

Anna: Jag tittade igenom, men jag tycker det var för jobbigt att läsa på en sån skärm, så jag skickade vidare den. Det var skoj att sitta och klicka mellan sidorna men det var inget som man ville använda som studiematerial, man vill ha böckerna.

Mona: Jag har haft den nu över helgen då, jag har ingen CD-rom, men lägligt nog åkte jag upp till min brorsa och han hade, så jag passade på att titta lite mer då. Och, den ger väl, jag tittade ju bara på det här basic…och…det kändes väl lite grann som att, det har man nästan, mycket av det har man läst nu, eller håller på att läsa.

Henrik: Ja, just det..okej..så det var inte så där jättemycket utbyte av den CD:n då?

Anna och Mona: Nej...

Vanan vid CD-mediet är ganska begränsad, vilket kan göra att det underutnyttjas. Boken är ett tryggt och pålitligt media, där fokus helt är riktat på innehållet och inte hur man skall hitta i den, vilket kan vara fallet med CD-rom. Datorkravet uteslöt Macintosh-användare och de som inte hade ljudkort till PC:n, vilket troligen är majoriteten av kursdeltagarna. Lärarna använde nämnda CD i sin undervisning på det inledande internatet, där mediet kom väl till pass i storklass med dator, multimediaprojektor och ljudanläggning. Lärarna skattar innehållet som innehållsrikt, relevant och pedagogiskt upplagt. CD:n hade låg prioritet hos studenterna eftersom den inte ingick som obligatoriskt moment. Det framkommer även i den summerande andra enkäten, se bilaga 11, fråga 28.