| Telefonintervjuer Del 2 | |
|
|
|
|||
|
|||
|
| Telefonintervjuer med kursdeltagarna
Tiden (slutsats 49) Den tid man har till sitt förfogande är en viktig begränsande faktor och många studenter menar att tidsbrist är ett stort och återkommande problem i distansstudierna. Många är ovana vid att kombinera arbete, familjeliv och studier. Denna distansutbildningens fördel kan alltså också vara ett problem. Anna: Jag tycker väl att jag har lite för lite tid bara till att läsa, men jag känner ändå att jag stimuleras fortfarande. ----- Siri: Hoppas att det ska bli bättre för oss. Hoppas att jag hinner få mera tid så jag kan titta lite mera på de här. Det var ju så att man kunde rösta där (på länkar vi lagt in på internetsidorna) och greja. Vid en grej var det ganska många länkar. Jag tycker ibland att tiden inte räcker till... ----- Jill: Jag ser också många fördelar, precis som Ninni, men en nackdel som jag har sett det är ju då framför allt för oss då, det är kanske skillnad för andra gruppdeltagare då, som har möjlighet att ha tjänstledigt då, att läsa in dom här delarna och det ser man i början då att man har stora visioner om att man ska sätta av si och så mycket tid för det här, men att det är svårt när man är i arbetet som man har fyllt almanackan med tidigare. Och i och för sig var det något man kände till innan va och man måste vara väldigt…ja, hålla disciplin där...Det kan jag väl säga är svårt med arbetsformen, annars är det bara fördelar. Henrik: Men ni har inte ledigt, alltså tjänstledigt. Alla: Nej. Jill: Vi fick en timme. Henrik: Nej, men om ni hade gått en vanlig kurs då, hade ni fått tjänstledigt då tror du? Jill: Svår fråga, troligtvis inte alla tre, kan jag inte tänka. ----- Viktor: ....jag tycker nog att det är svårt att få tillräckligt med tid till att läsa, vi har ju inte någon avsatt tid i jobbet på vardagar, det går på helger och på kvällstid och jag har ju ingen att laborera tillsammans med häruppe, jag har en ingenjör som jag kan fråga men,... vi är ju alla upptagna på dagtid så det är svårt,.... och det har varit svårt att få kontakt med servern till internet, eller hemsidan,... från min arbetsplats och detta har lett till att jag har fått uppgifterna sent. Senare i samma intervju: Viktor: Ja,... distans eller deltid,...det blir väl lite av samma fråga. Min stora erfarenhet är att,... det tar mer tid att studera på deltid än att studera på heltid. (Skratt) Henrik: Jaha,...? Viktor: För det att,... det blir så oeffektivt ehh,... efter att ha försökt att sätta mig ner och läsa lite mitt på dagen så skrot, och så fortsätter jag tänka på boken,... med nästa patient, nästa telefonsamtal som jag måste ringa, som jag har på bordet....Och sŒ är det avståndet då, att man inte kan kommunicera med klasskamrater som vi säger... eller lärare. Henrik: Går det inte att kommunicera med dom? Viktor: Hm, jo,... men,... vi har pratat om e-mails begränsningar här och det är svårt att använda den som,.. på det sätt som vi önskar,... på den kommunikation som vi önskar. Henrik: Vad är det för typ av kommunikation du,... skulle vilja ha? Viktor: Ehh,... Att man kan sitta tillsammans eller mötas så,... och,... och,... ha tillräckligt med tid att bara låta,... problemet med en uppgift lösas av sig själv när vi sitter och...arbetar med det som team. ----- Henrik: Vad tycker ni om tempot då? Hinner man med att smälta teorin i den här takten? Eller går det för långsamt? Gun: Inte för långsamt i alla fall. Ibland känns det som det är mycket. Hjärnan hinner inte smälta allt. ----- Charlotte: ...jag lägger ned mycket mer än tio timmar i veckan. Det gör jag ju väldigt mycket mer, så att det beror ju på vad man har för förkunskaper. Det är väldigt olika vad det är som upplevs som svårt. För en del är det engelskan som är svår, för andra att man studerar ensam och inte har lärare, för ytterligare andra är det ämnet och matematiken eller att fixa laborationer utan hjälp. Andra svårigheter kan bero på att man inte är van vid högskolestudier eller att man inte har e-mail och internet och inte har lärt sig hur datorn fungerar. Att förutse vad som är svårt för en enskild student är en mycket komplicerad uppgift, där det gäller att som lärare vara medveten om att högst oväntade problem kan uppta mycket av studentens tid. För flera studenter var studier på distans den enda möjligheten som stods till buds om en vidareutbildning skulle vara aktuell. Speciellt framträdande i denna grupp är kvinnor med barn i familjen. Henrik: Skulle du gått kursen om det varit en fempoängs heltidskurs i Stockholm? Anna: Det hade jag inte klarat…Jag kan inte vara ledig, jag har små barn hemma, så att detta är enda chansen, och en jättebra chans att få studera. ----- Henrik: Man kan ju ha helfart på distans också. Hur skulle det vara? Liv: Hur skulle det vara? Då skulle man inte ha tre barn och jobba extra och göra allting annat. Nej, men jag vet inteÖkanske. Nej, jag tror nog att för mig kanske då helfart men på annan ort så man får vara ifred från allt annat, då hade jag lärt mig massor. (skrattar) Nej, men det är ju svårt att kombinera, jag hade ju inte kunnat läsa fem poäng nu om det inte hade varit på distans, så jag är ju glad för det här ochÖtycker det är bra. ----- Ninni: Det är på något sätt det enda sättet att få…ny kunskap av speciellt vinklat slag så att säga, som inte erbjuds då i närheten, jag menar varje utbildningsort kan inte erbjuda allt det som vi behöver eller som olika audionomer är intresserade av, så jag tycker det är liksom så mycket fördelar med det utifrån, så man måste se till att ta chansen. ----- Siri: För mig är det enda chansen känns det som. En bra form att man har frihet att välja när man ska läsa och så där. För mig är det väldigt välkommet. Inlämningsuppgifter - examinationsform (slutsats 10) De inlämningsuppgifter som krävdes av deltagarna till i förväg bestämda deadlines fungerade som delexaminationer. Både individuella uppgifter och gruppuppgifter var obligatoriska. Dessutom ingick obligatoriska laborationsrapporteringar och ett projektarbete som presenterades av gruppen på det avslutande internatet. Överlag fann man detta upplägg som gynnsamt för lärandet och en bra form av kunskapskontroll. Några röster om examinationsformen: Mona: Jag tycker väl att det är…det känns bra att man är, istället för att ha den här konventionella tentamen då man sitter och darrar och undrar om man skriver rätt. Anna: Det känner jag ju också, att det här sättet tror jag att man lär sig mer för livet på, än att sitta och plugga in för en tenta och sen så bara spotta ut det. Men jag märker ju att detta är ett nytt sätt att studera på, som jag inte är van vid från tidigare gymnasiestudier och även hörselvårdsassistentlinjen...att svara på uppgifter av den här karaktären, med redogörelse och…ja…som det var nu dom här senaste, det kräver lite av en som inte jag är van vid. ----- Liv: Jag tycker det är bra [med inläminigsuppgifter istället för sluttenta], för jag tillhör dom här som ibland blir blockerade när man har en, som vi hade nu när vi kom dit då till seminariet en halvtimmes diagnostiskt prov eller vad man ska säga, det gör mig alldeles kollrig. Det tycker jag är skitjobbigt, jag måste ha gott om tid en förmiddag att sitta och fundera samtidigt och så va. Nej, men jag behöver tid på mig, då tycker jag att det är mycket bättre att man får ha dom här inlämningsuppgifterna. Henrik: Tycker du att du lär dig någonting på dom? Liv: Ja, det tycker jag verkligen. Den första då vi hade det tyckte jag var väldigt roligt och...ja, jag lärde mig mycket på det. ----- Ninni: En klar fördel att få tenta av successivt, eller att kolla sina kunskaper successivt, för då upptäcker man också nyttan med de olika uppgifterna efter hand....Särskilt som man ju faktiskt studerar på egen hand och inte lyssnar på föreläsningar och så, så är det ju bra och kunna checka av, alltså under vissa steg under terminen då att jag är på rätt väg, och herregud, det här har jag ju inte fattat. ----- Jill: Och,... jag tycker att det här är,... nyttigt för mig. Jag känner inte att det ligger så där väldigt lättillgängligt för mig. Det måste jag erkänna. Det är,... knepigt, men en sak som jag tycker har varit väldigt bra, eller rättare sagt två saker egentligen om jag skall vara precis. Det är dels att jag,... har läst och fått skrivet omkring det jag har läst, alltså besvarat uppgifterna. Det har känts som en nyttig övning (Mm...) Ja,.. det föll på plats då när man skulle göra det. ----- Per: ..Sen tycker jag det är bra det här med tenta på det här sättet. På det här sättet så får man ju obegränsat med tid. Samtidigt som man får göra omtentan i och med att man får svaret då inom en vecka. Ja, jag tycker det är bra. ----- Esther : Jag tycker att det här sättet (examinationsformen) är väldigt bra. De här första frågorna som vi hade på första avsnittet var ju litegrann så här så att man gick och funderade, man satt och funderade på bussen på vägen hem, och ja resonerade lite med sig själv runt omkring de här frågorna, och det ger ju hemskt mycket då, och att man pratade om det hemma i hemmet och hade diskussioner hitan och ditan. Det tror jag ju att man lär sig väldigt mycket på. Man har liksom gått länge i skola och tentat av det ena efter det andra och så märker man att man glömmer hemskt mycket efter några år men det här kanske håller längre, förhoppningsvis. ----- Carina: Man blir ju mer aktiv än om man bara skulle ha en tenta på slutet. Då blir det ju bara att man sitter och pluggar i en bok, kanske och sen, jaa, det blir inte så mycket med det. ----- Veronica: Ja jag tycker det är bra att det kommer,... inlämningsuppgifter. Det tycker jag är mycket bättre, för man lär sig på ett helt annat sätt då än att sitta och läsa,... då kanske man skulle läsa mera mot slutet, nu läser man ju,... mer regelbundet i alla fall. Henrik: Ja,... Vad tycker du om att ha dels individuella uppgifter och dels gruppuppgifter? Veronica: Jaa,... jag var först lite tveksam kanske till dom där gruppupgifterna, men jag tycker att, ja som Tina och jag som har träffats nu då, så ger ju det väldigt mycket. Det tycker jag har varit lärorikt. Henrik: Mm, vad säger,... Viktor? Viktor: Jo för min del är det egentligen ingen skillnad mellan dom individuella uppgifterna och gruppuppgifterna men ehh,.... det är fint att ha etappvis progression eller inlämning till fasta tidpunkter, det är bra. Henrik: Vad tycker du om själva idén att ha ett projekt i kursen, som en uppgift? Lars: Det är ju det bästa, det är ju konkretiseringen. Det är ju där vi ser....angriper det vi egentligen ska angripa. Det är bra. Komplementaritet mellan individuella uppgifter och gruppuppgifter Henrik: Varför är det bra med både individuella uppgifter och gruppuppgifter? Mona: Jo, där är det ju liksom, här ska jag formulera mig i ord och kanske graf och, det är mitt eget. Där får ni bara mitt svar. Och i gruppen så har man liksom löst och bollat fram och tillbaka, och det är också jättebra, för det lär man sig....men det kanske inte visar vad jag personligen lärde mig. Stina: Jag tycker vissa grejer känner man så här att det måste man studera själv, för att man känner att just där har jag en lucka i mitt kunnande. Även fast nu kanske gruppen i övrigt har fattat det hela så att säga, och då måste jag ju liksom ta tag i det själv. Jag kan ju liksom inte belasta gruppen som sådan med det. Det är ju bara om jag kör fast då som jag måste liksom bolla det här mot dom andra då. I intervjuerna framkom att självdisciplin krävs för distansstudier och det är lätt att vara lat när man är utanför ett klassrum och ingen "ser". Vad ska man lära sig? (slutsats 10) I det följande längre intervju-utdraget framgår kursledningens krav och motiv med kursen utifrån en orolig students undringar om man skall följa sina egna eller lärarnas behov vid inlärningen. Mona: Jag känner att jag måste koncentrera mig på det jag ska svara på först. På laborationen eller på dom här första uppgifterna, dom är ju inlämnade och dom är ju klara nu. Så får jag liksom gå vidare fast man kanske skulle vilja läsa lite till där då så man kanske...ja det finns ju alltid att lära sig va. Men just begränsningen, vad är det ni vill att jag ska lära mig, eller är det jag som bestämmer, vad jag ska lära mig? Anders: Det är ju i väldigt hög grad är det naturligtvis du som bestämmer vad du vill lära dig, och det är du som bestämmer vad du kommer att lära dig. Sen är det naturligtvis så att det finns alltid en ribba i alla kurser för att bli godkänd och där är ju dom här inlämningsuppgifterna, dom är ju vägledande för det. Och jag tror det framgår rätt tydligt och kommer att framgå ännu tydligare framöver här, var ribban ligger. Den här första uppgiften var ju ganska mycket av uppmjukningskaraktär kan man väl säga. Det var ju medvetet väldigt öppet hållet för att vi skulle få en liten bild också över hur det såg ut. Mona: Jag misstänkte det. Anders: Det finns ju alltid en koppling till hur ribban hamnar och hur gruppen ser ut, det är ju också alldeles klart va. Men det är ju den tråkiga sidan av det hela, att det måste finnas en sån här ribba för att komma igenom. Den roliga sidan är ju att på andra hållet finns det ju ingen ände va. Man kan ju därifrån man befinner sig då gå framåt hur långt som helst nästan, och det är bara den egna ambitionen som sätter gränsen där. Och det är viktigt tycker jag att man ser det på det sättet. Och det är det här med Henriks förståelsehorisonter... Mona: Får jag säga en sak? Det där med ribban då. Det kan man ju....det är klart att sätter man ribban för högt så kan det ju vara knäckande så att säga. Nu menar jag att om jag personligen sätter ribban högt, så kan jag ju känna att jag når aldrig dit och att jag liksom, ja känner att det här klarar jag inte av. Förstår du vad jag menar? Anders: Mmm. Mona : Men sätter man ribban lite lägre och man når den och man upptäcker att det här gick så kan man höja lite till och så går det liksom lättare. Henrik: Ja försök att ta såna tagbara höjder så ökar du efterhand. Mona: Ja. Henrik: Men som sagt jag tror det är som Anders säger hur mycket detaljer man ska studera det beror på vilken nivå du står på. Jag menar flytta fram ditt eget kunnande så mycket att du känner att du är nöjd, att man verkligen utvecklas och lär sig. Vi har ju olika förkunskaper och utgångslägen och man ska ju köra så hårt man kan under den här perioden för att utvecklas och nyansera sitt tänkande kring ämnet. Så det kommer ju att vara lite olika saker som ni kommer att få utbyte av i kursen troligen eftersom ni har olika utgångspunkter. Mona: Jo, det är jag övertygad om. Höjer oss det gör vi säkert allihopa. Henrik: Jo, det är det som är väldigt viktigt, och sen ska man då komma fram till kravnivån då förstås för att man ska bli godkänd, men det ska vi väl lyckas med tror jag. Sen kan man ju överskrida kravnivån med många hästlängder också, det är det inget som hindrar. Esther: Svaren på inlärningsfrågorna på första kapitlet, kommer dom nu eller kommer dom väldigt sent eller..? Anders: Ja, det är en bra fråga. Det är så här va att...vi har velat lite hit och dit när det gäller svaren på inlämningsuppgiften. Eh, vi har inte riktigt kunnat...därför att en del av dom här uppgifterna är sådana att det ska kanske inte vara något svar, därför om svaren finns så kommer inte den där processen igång att man tänker och formulerar själv. ...Men, eh, nu har vi sett att det finns ett sånt behov. Det innebär att vi har börjat att producera sådana. Det kommer nog förhoppningsvis i helgen någon gång, kommer svaren att produceras på en del av de här frågorna. En del är ju av den typen att man ska formulera dom med egna ord, blir ju lite meningslöst att man ska skriva en färdig formulering då va. Men på en hel del av dom här kommer det att dyka upp kommentarer, förhoppningsvis nu i helgen. Och då blir det så att då börjar vi med detta kapitel nu. Därför kan jag inte riktigt säkert säga...skulle du tycka det var angeläget med svar på avsnitt ett? Är det många frågor som du tycker skulle vara viktiga att få kommenterade där? Esther: Näe, Eh, eh, näe, det är kanske snarare det här kapitlet då eller, jaa, joo, det här kapitlet då. Utöver de obligatoriska uppgifterna fanns det frivilliga inlärningsfrågor på kursens hemsidor. Henrik: Vad tycker ni om att få de här frågorna så att säga, hjälper de till att bearbeta materialet? Anna: Ja, det tycker jag är väldigt bra. Mona: För att bara sitta och råplugga texten utan att liksom stämma av med att man har fattat vad man har läst det ger ju ingenting tycker jag… …utan inlärningsfrågorna behövs för att man ska förstå att man har förstått rätt. För kursen nykonstruerad svensk kurslitteratur (slutsats 21) En del av kurslitteraturen konstruerades speciellt för denna kurs och målgruppen. I övrigt användes engelsk litteratur. Det svenska materialet var uppskattat. Nedan ges några synpunkter från deltagarna om den svenska litteraturen: Henrik: Vad tyckte ni om den svenska litteraturen? Mona: Den tyckte jag var väldigt bra, det var väldigt klart och lättfattligt. Anna: Ja, det tycker jag också, det var trevligt att läsa, det var ingen tung litteratur utan det var, det var roligt att läsa tyckte jag. ----- Jill: Jag tycker att det var skrivet så att det blev verkligt på något sätt, det man läste och på rätt nivå. Just det här att utreda några begrepp som man använder dagligen, men som man kanske använder fel, och man förstår ju då att det har betydelse fram över då om man ska ta in de andra kunskaperna som man förväntar sig att man kanske, ha det liksom att gå tillbaka till. Jag ser det som en uppfräschning och att man kan använda det som en form av uppslagsverk om man säger så, jag tycker det var bra och lättläst. Julia: Jag skulle precis säga samma sak, att det var ju ett tag sen man läste det och man kom ihåg det nu när man läste det där kompendiet och plus då som Ninni sa att när man slår ihop det så har man glömt det, men då har man liksom ett uppslagsverk sen då istället att man går tillbaka till dom grejerna. Huvudboken i kursen var den engelska boken "Signals and systems" av Rosen and Howell. Vidare ingick ett flertal artiklar på engelska. Nedan ges synpunkter på hur det var att studera ämnet signalteori på ett främmande språk: Henrik: Hur går det med den engelska litteraturen? Mona: Ja, man läser och man läser och man läser och ibland så fastnar det nånting och då känns det.., det är så svårt att ta till sig, men det är ju också en vana…att inte ha läst så mycket engelsk litteratur. Anna: Ja, det håller jag med om att det säkert är mycket ovana, men sen är det ju mycket svåra begrepp också som kanske hade varit svårt även om man hade läst på svenska, och det är det jag menar att det hade varit skönt att fått hört detta, att få det..i början att man kunde fått..på något sätt en sådan föreläsning det hade kännts väldigt bra. ----- Berit: Lättläst, men lättare än vad jag hade trott i alla fall. Den (huvudboken) är bra. Ja, ganska lätt att hitta i och läsa. Den har varit ett jättebra stöd och rolig att läsa. ----- Gun: Jag tycker att boken är lättläst. Jag läser ganska långsamt, engelsk text, så det tar väldigt lång tid. Det är lite svårare att förstå än svensk text så att jag vill läsa det ett par gånger, själva engelskan är ganska lätt att läsa i den. ----- Linda: ... tycker vi börjar komma in på såna´ där logaritmer och de´, det kan inte jag. Det är för matematiskt för mig. Jag tycker det är jobbigt att läsa engelskan också, jag kan inte läsa mer än tio, femton sidor sen måste jag liksomÖstoppa, för jag kan fortsätta läsa trettio, fyrtio men då fattar jag inte längre vad jag läser. ----- Lina: ... jättebra, det är den (huvudboken). Det är väl, jag jämför med det jag fick från Per [forskare] nu som jag ska läsa in inför det här projektarbetet med honom. Det är mycket, mycket trögare och hänvisningar det är ju lätt att läsa kursboken, men det är ju faktaspäckat och det gör ju att man måste ta ett break och tänka; vad var det nu? Det gäller ju inte bara att förstå varje ord, utan det gäller att förstå den djupa meningen bakom det, så att man kan använda det eller kunna resonera med det. Och det krävs liksom eftertanke och gärna få studsa det med någon. ----- Esther: Ja boken är väldigt spännande tycker jag, den är hemskt rolig att läsa. Inga problem liksom att få intresse att läsa så. Och engelskan går förvånansvärt bra också. Där var jag lite rädd att det skulle vara svårt, men det tycker jag inte är något hinder på vägen, så att säga. ----- Anders: Känns det som att den (huvudboken) lyckas med sin ambition, den har ju verkligen en ambition att förklara saker och ting. Lyckas den med det? Mona: Den drar ju paralleller och jämförelser, och precis som du säger, den berättar och förklarar. Nu har ju inte jag läst nån annan bok direkt om det här ämnet, så jag kan inte jämföra. Men, jag tycker faktiskt att den är bra. Det som jag har läst, dom här kapitlen då, så tycker jag att man läser.....men som jag sa innan, man läser om det här som man borde egentligen kunna, och så märker man- sjutton, just det, så var det. Den förklarar ganska bra. För deltagare i Norden från andra länder än Sverige var engelskan minst "främmande" i jämförelse med det svenska språket. Viktor: Litteraturen är bra. Det är bättre att läsa engelska än att förstå svenska faktiskt,... en del av de svenska uppgifterna vållar mig större problem än den engelska litteraturen. Engelsk-teknisk fackordlista på internet På begäran från deltagarna skapades en engelsk-teknisk fackordlista på kursens internetsidor. Denna lista fylldes kontinuerligt på efterhand som kursen gick. Orden var sökbara från datorn och ämnade att komplettera vanliga engelska ordböcker. Jill: Den engelska (boken) tycker jag inte att det är så jättekomplicerat, men visst träffar jag på uttryck i texten som,... är knepiga för mig. Om jag då tittar i den här,... ja, det som skulle stå då som lexikon, eller vad jag skall säga på internet, så finns inte alla dom här uttrycken. Men jag har inte kommit mig för att fråga efter den svenska översättningen, så att,... jag får väl skylla mig lite själv. ... utan det var allmänna termer som ... Anders: Ja, just det. Du är faktiskt inte ensam om det där att inte ha frågat. Jag har faktiskt inte fått mer än en enda fråga, och det är egentligen en komplettering på sidan och då har jag tolkat som att ja, det var märkligt att jag fick med alla ord på en gång. Men det är nog inte riktigt så . Så hör gärna av er med ord som ni tycker att ska in. Det får inte bli så att den där ordlistan är full med en massa banala ord. Och vi vet alltså inte vilka ord som är problem. Ord som går att hitta i en vanlig ordlista behöver väl kanske inte stå där, men det är just dom här andra som ligger på gränsen. Så hör gärna av er alltså. Jill: Ja, det känner jag ju själv alltså, det borde jag ha gjort ibland. Men ja, det har inte blivit så, tyvärr. Huvudboken gick tyvärr inte att få tag i före kursens start. En del ambitiösa och planerande studenter kanske hade kunnat förbereda sig om så varit fallet. Lärar-efarenheten är dock att studenter sällan läser kurslitteratur före kursstart. Per: Om man hade haft boken i förväg kan man ju säga nu då, eftersom man fick den i efterhand, så hade man ju i alla fall haft möjligheten att vara mera förberedd. Men om man hade varit det, det är ju en annan sak. Anders: Visst, det var ju precis det vi hade tänkt att man skulle kunna. Men där satte ju förlaget käppar i hjulet för oss (boken fanns inte i tryck förrän kursen startat). Det var lite trist. E-postens snabbhet är en stor fördel och denna teknik har varit huvudformen för kontakten mellan lärare och studenter. Trots snabbheten är e-post-dialogen med nödvändighet långsammare än den muntliga dialogen. Man kan inte falla varandra i talet eller direkt respondera på en fråga eller be om förtydligande eller fördjupning. En fördel är dock att e-postens skriftliga meddelanden kräver mer omsorg i tankearbetet med att formulera sig tydligt och rakt. Denna fördel är dock samtidigt en nackdel. I tidigare undersökningar har man funnit en tendens till att man i e-postspråket reducerat bort det sociala i kommunikationen. Denna tendens är större mellan personer som har ett anonymt förhållande till varandra. För att motverka anonymiteten mellan kursens deltagare inklusive lärarna ordnades det inledande internatet, och vid detta tillfälle fotograferades de medverkande. Foton på alla personer, adresser och självbiografier på tio meningar publicerades på kursens hemsidor. Detta gjorde att man fick tillgång till ett bildminne och ett sammanhang för den person man just fått ett mail från. Många tyckte att detta var en bra lösning. Nedan ges några av deltagarnas synpunkter på e-posten som medium, dess för- och nackdelar: Esther: E-mail- funktionen tycker jag liksom är toppen, det fungerar väldigt bra. Jag sitter oftast sent på kvällarna och skriver då och sådär, och det är en stor fördel tycker jag. Och det kan man gärna då använda lite mer. ----- Lars: Jag menar, det går ju aldrig att byta en kommunikation där man sitter vid samma bord, mot e-mail, va. Henrik: ....Vad säger du Per som inte ens har e-mail? Per: Nej. Just. Det kanske är lyckligast. Henrik: Så slipper du det bekymret, att sitta framför datorn varje morgon. Per: Nej, men det kommer att bli inom kort. Och då blir det liksom ytterligare en grej som man ska sätta sig in i. Och det tvingas man ju göra där då. Tack vare det här. Jag känner det är lite, dels att det blir väldigt opersonligt, och sen är jag rädd att....eller man får känslan, är det någonting jag missar, som jag inte hittar eller som jag inte upptäcker, eller vad man nu ska säga då. Henrik: Vad är det som blir opersonligt? Per: Ja, sättet att kommunicera med kursledningen. Henrik: Med e-mail menar du eller? Per: Jaa. Henrik: Hur skulle du vilja att vi gjorde i stället? Per: Det är ju så. Henrik: Ja, men finns det något annat sätt? Per: Ja, det är klart man skulle kunna tänka sig att man tittar på respektive lärares foto först, då och sen tittar man......nej, men. Är det distans så är det. Henrik: Ja, just det. Men tror du det gjorde någonting att vi hade det här internatet där man fick se varandra innan man hade den här opersonliga kommunikationen? Per: Det tror jag var bra. Den känner jag inte att jag....som grupp.....ja, om man tittar på hela gruppen så tror jag inte att det hade så stor betydelse. Däremot att man vet vilka lärarna är och vad dom står för...eller, jaa. Vilka områden och så vidare. Det tycker jag var bra. Anders: Jag kan komma in med en kommentar där, Anders. Det här med kontakten på internatet, och det det innebar för min del....när jag får mail nu, och där finns ett namn, här i första omgången har det funnits många namn som jag inte riktigt känt igen och så, så har jag ju då kunnat slå upp bilden på web-sidan och- ja, just det, det var den figuren, ja. Och det har faktiskt gjort att det är väldigt mycket lättare för mig att formulera svaren. Jag ser, jag gör konkret så faktiskt att jag försöker alltså se den personen framför mig som jag då kommer ihåg, genom den här bilden på sidan kommer jag ihåg- ja, just det, det var den ja. Och det måste jag säga, att det har underlättat mycket för mig att få dom här svaren lite....jag försöker i alla fall att svara personligt på varje brev, jag har inte använt några former utav standardsvar eller någonting, utan svarar enskilt. Med den bieffekten att det är ju betydligt drygare på det sättet, jag har haft ganska mycket arbete att svara.... Eh, så jag har den slutgiltiga frågan, Per sa att det var opersonligt, är det nån som har upptäckt att jag faktiskt har svarat dom, eller hur känns det när ni får svaren från mig? Per: Ja, om Per fortsätter igen då, det var nog så personligt som det kunde vara, det tror jag, svaret som jag fick. Anders: Okej. Per: Men det är nog....jag tror det är kul att vara lärare i det här, för det måste vara ganska många roliga saker som ni får läsa, som kommer indroppande. Anders: Ja, det är ju jätteskoj det här alltså, det enda problemet är ju den här tjugofyratimmarsregeln. Per: Ja, ja, du....... Anders: Det hade varit rätt bra just nu om det hade funnits lite mer Šn tjugofyra timmar per dygn, det hade varit jättebra. ----- Henrik : Jag går tillbaks lite till det du sa om internatet. Vad var det som var bra med det? Esther : Det var ju att man fick träffa varandra och träffa er för att sen e-mail-kontakten bygger ju väldigt mycket på det tycker jag att man vet vem man skriver till och vet vem man ska rikta frågorna till och det gör ju hemskt mycket att man har ett ansikte och en person bakom e- mailandet sen då. ----- Henrik: Använder ni e-mail mycket? Mona: Mycket…mycket..ja..det är mycket i förhållande till förut, för då använde jag det inte alls.. ----- Charlotte: Det är ett ganska svårt material man måste ju liksom, och hade vi inte haft en lokal ingenjör [som går kursen] att fråga vet jag inte om man hade liksom…förstått vissa saker av det. Det är klart man kan e-maila, men är man inte van att arbeta på det sättet är det lite motstånd mot det. Så känner jag det i alla fall Mest negativ till e-post som kommuniktionsform var Viktor: Viktor: ...e-mail fungerar för dåligt, den kommunikation som är där, den gör att det inte kan ehh,... det är inte användbart för att kunna,... ja för undervisning. Sjukhusens "brandväggar" hindrar idéflödet på nätet Tore: Alltså jag har haft,... som ni vet så har jag haft stora problem med att,... att kommunicera p g a.,... den här firewall [brandvägg] här på sjukhuset, men det problemet skall vi ha löst nu. Men det har ju också,... Henrik: Säkerhetsspärr datakommunikation, alltså? Tore: Ja det är ju för det man är nervös för att "hackers" ska kunna hämta information om patienter t ex. Henrik: Har du haft svårt att använda,... kursens information p g a det då? Tore: Nej, jag har inte haft svårt med att hämta information, men jag har svårt med att sända e-mail. (Jaha) Anders: Vi hade, vi hade mycket strul där du och jag i början men,... nu verkar det fungera jättebra. (Ja!) Så att dom problemen,... men det var ganska irriterande där när,... Tore: Det var det verkligen. Henrik: Du,var censurerad alltså? Tore: Ja det var jag, (skratt) i hög grad. Anders: Du försökte nog tio gånger att skicka den första uppgiften utan att,...( Ja)... få den igenom. Tore: Men så fick Anders säkert (mail)tio gånger,... på en gång. Anders: Jaså, ja för sedan kom allting, sen lossnade det, då var det den där,... "brandväggen" som hade,... bevarat hemligheten. Henrik: Jaa. Anders: Och efter granskning, släppte ut det till omvärlden. Tore: Ja det måste vara det (skratt) Längre fram i intervjun: Tore:,... det som var trist, det, det, det var det att jag, inte kunde få min e-mail till att fungera. (Mm.) Och jag kunde, alltså, jag kunde helt enkelt, helt enkelt inte hitta hemsidan från Stockholm. Så det, det hade jag problem med. Men jag kunde hela tiden kontakta,... Anders och,... Thomas. Så, så det tycker jag, alltså jag,... det var en bra hjälp så, så jag klarade mig. På något sätt har jag inte känt mig ensam. Göran: Får jag fråga när jag ändå har dig på tråden, får du, om jag sänder mail nu, får du det "mailet", eller blir det utan text och bara blir det,... rubriken? Kan du,... , får du mail om jag alltså, om jag sänder en e-mail nu,... kan du få det helt och hållet eller? Kommer det fram - texten eller? Tore: Ja, alltså, när du sänder en mail, så får jag först adressen,... så får jag den där ämnes(beskrivningen/rubriken) där det står om"telefonmöte"eller? Göran: Riktigt. Tore: Men själva texten den försvinner. SKRATT! Göran: Det blir väldigt svårt att jobba,... Anders: Du får utveckla rubriken bättre då, Göran. Henrik: Ja, du får skriva mer på rubriken. Göran: På registret, hahaha. Tore: Jajaja hahahaha. SKRATT: Anders: Det blir så, att hädanefter skickar du sjuttiotvå "mail" med,... innehållet i rubrikerna .... Tore: Jajaja. SKRATT Göran: Hahahaha, det blir ganska dyrt det tror jag, hahahaha. Anders: Det har sina sidor. För att e-postdialogen skall bli livfull hänger det inte enbart på läraren: Henrik: Ja. Har ni haft…mycket feed-back från Anders på e-mail och så där? Mona: Det är det jag menar att man inte har, eftersom man inte har ställt några frågor till Anders så kan inte han skicka någon feed-back tillbaka. Jag menar att man inte har utnyttjat lärarna så mycket som man kanske skulle göra. (Mm..) Men det kanske blir bättre med kursens gång. Anna: Jag har inte någon e-mail hemma så att jag är, jobbar ju halvtid, så det är de dagarna som jag är på jobbet som jag kan checka av mail, så det blir ju inte så mycket mellan Mona och mej då, utan då har vi ju telefonen. Men..sen känns det fortfarande lite osäkert, kommer det fram? Anders: Vi har visst haft lite strul det är helt klart. Det är någonting... det är säkert så att ni precis som vi här har en sådan där berömd brandvägg någonstans och det är säkert där det strular. Vissa dagar verkar det gå bra, men så ibland är det som att allting bara tjafsar. Siri: Det blandar ihop sig och sen´ är jag så ovan också för jag har ju inte haft dator så länge heller. Anders: Nej, det är säkert så att det här strulet har inte med det att göra. Det är så att den här ökade säkerheten har sitt pris....Det var alltså en del generella problem där. Men sen´ plötsligt fungerade alltihop ...Jag känner igen det här precis. Vi har precis haft samma problem här (på kliniken) vissa perioder. Ibland har jag tagit tag i det och försökt ställa folk, som borde kunna det, mot väggen och få reda på vad det är som hakar upp sig. De kan inte svara för de blir inte riktigt kloka på riktigt....så det är lite sånt´ strul. Tina: Det var ett tag min e-post var lite konstig, för jag skickade en massa meddelanden och det kändes som om jag skickade dom ut i,... cyber-space och dom aldrig kom tillbaka. (Mmm) och så plötsligt så kom det sjutton meddelanden till någon och så här, att det var, det känns lite konstigt, man tror som att det skall fungera och så fungerar det kanske inte riktigt alltid, då blir man lite frustrerad. |
 |