| Telefonintervjuer Del 1 | |
|
|
|
|||
|
|||
|
| Telefonintervjuer med kursdeltagarna
Varför upplevs ämnet signalteori som angeläget att studera utifrån studenternas perspektiv? Några röster nedan ger utryck för att det är en kunskap som behövs i det dagliga arbetet på en hörcentral och till och med en nödvändighet för att klara ett allt mer komplicerat tekniskt yrke framöver. Samtidigt är det många som tycker att ämnet är svårt beroende på svaga grundkunskaper. Att ämnet upplevs som svårt och nödvändigt hindrar inte att det dessutom kan vara roligt att lära. Charlotte: Jag tycker att den här kursen är jätteviktig, för man känner ju att ska man kunna klara av sitt jobb i framtiden med all den nya tekniken måste man ju förstå lite av den här bakgrunden. ----- Tina: Jag tycker det är jätteroligt, men, men jag känner en jättebrist just i det här, att jag inte har,... jag har för dålig matte- fysikbakgrund, att jag känner mig som,.. utsläppt på lite för svag is för snabbt. ----- Berit: Det har varit mycket roligare än vad jag trodde. Jag tycker också att det är väldigt svårt. Henrik: Vad är det som har varit svårt? Berit: Det är grundläggande saker som man känner att man har tappat, som man.... dels så måste man ju repetera det. Men det kan man ju göra, men jag känner att det är svårt vissa saker att jag inte har dom kanske grundkunskaperna då.. ------ Berit: Man får ju en större förståelse för mycket av det man håller på med dagligen i sitt arbete, tycker jag. Det inledande internatet (slutsats 5) (slutsats 9) Med några månaders distans till det inledande internatet blev utvärderingen av detta mycket positivt. Det framhålles av deltagarna att det var en viktig och konkret start av studietiden. Speciellt viktigt var det att personligen bekanta sig med de personer som höll i kursen och de övriga deltagarna . Träffen var intensiv och skapade en gemenskap som inte hade gått att åstadkomma helt på distans. Att få "ansikten" till dem man sedan skulle kommunicera med var viktigt för att en personlig och levande dialog mellan gruppmedlemmar och kursledning senare skulle komma till stånd. Att deltagarna fotograferades på internatet och att dessa foton sedan fanns på kursens internetsidor tillsammans med en självpresentation var ett uppskattat inslag. Det möjliggjorde dels en personlig distanskommunikation senare och dels ett stöd för minnet av vem som var vem när olika personer meddelade sig med varandra via e-post, telefon, brev eller fax. Det framgår tydligt av svaren att internatet stimulerade motivationen och gav en snabb och givande faktainledning i ämnet. Några programpunkter med praktiska inslag krävde mer tid än vad som var avsatt enligt några personer. Nivån på förkunskaperna avgör om tekniska moment kräver mer eller mindre tid. För några var kontakten med internet och e-post den första, för andra var detta kända tekniker. Några röster om värdet med det inledande internatet ges nedan: Henrik: ...tyckte du att det var bra att starta med ett internat? Stina: Ja, det tyckte jag. Så man fick....jaa, det är nog nödvändigt, tror jag. Henrik: Mm, varför då? Stina: Ja, för att det är alltid lättare när man ska ha kontakt och så där när man har sett personen i fråga. Lärare då alltså. Man hade sett dom andra kursdeltagarna och hunnit känna lite grann samhörighet med den övriga gruppen. Den stora gruppen alltså. Henrik: Är det viktigt för att känna att man tillhör en grupp och att man vet vilka personer som ingår i kursledningen. Stina: Ja, det tycker jag. ----- Esther: Det är klart att kursbörjan där var ju väldigt bra då att man fick träffa varandra, för utan den helgen, eller de dagarna hade det kanske varit svårt att sätta igång på det sättet man gjorde. Så den kursstarten var väldigt bra. ----- Tore: Jag tycker det var väldigt bra... man kan inte undvara ett internat i starten. Eftersom man skall ha grupparbeten tror jag . För man måste kunna,... man ska känna dom människor man skall arbeta med i samma.....grupp. Och... därför tycker jag också att det är bra med dom här fotografierna på hemsidan, så när man får ett brev och, eller en "mail", så vet man vem det är. ...jag fick ju brev, så prövade jag att slå upp på hemsidan för att se vem det var, och så blev jag klar om vem det var. Så på det sättet tycker jag det är en väldigt bra kombination. Göran: Jag är helt enig..... Jag tycker också att det är viktigt att träffa varandra och bli mer bekanta med varandra,...och veta var man har varandra. Det är väldigt bra. Det var ju ett otroligt, det var MYCKET bra. ----- Viktor: Men internatet var då helt nödvändigt ja,... i varje fall när vi skall ha projektgrupper,... går det inte att plocka en projektgrupp utan att ha träffat folket först. Det är helt nödvändigt. ---- Veronica: Det (ett inledande internat) är ett absolut måste skulle jag vilja säga. Henrik: Varför då? Tina: Jo för att,... för att få en grund som ungefär och för att veta vilka sessionerna är ungefär. Veronica: Man hittar ju kanske alltid någon som man kan hålla kontakten med,... på den här kursen. Jag tror det är svårare om man inte har varit på internatet. ---- Henrik: Kan man skippa internatet? Linda: Nej, det tycker jag inte. Henrik: Vad tycker ni andra? Bodil: Jag tycker inte det. Man får lite inspiration också att börja läsa, tycker jag, när man träffar andra och ... lite peppad. Annars kanske man har svårt att komma igång när man väl börjat. Berit: Jag tycker att det är viktigt att man får träffa alla kursledare och se ett ansikte på dem, det tycker jag är oerhört viktigt. ----- Henrik: Vad tyckte ni om att börja med internat? Mona: Det tyckte jag var väldigt bra, det var liksom en, en, ett bra kick-off eller vad man ska kalla det för…Man blev tänd och man fick träffa andra och…ja. Jag tyckte det var väldigt trevligt. Anna: Jag tyckte att det var jättebra, utan det så tror jag inte att det hade gått att komma igång med denna litteratur och det för min egen del, det tror jag inte. Henrik: Vad var det som var bra, var det..? Anna: Ja, dels så var det ju föreläsningarna, och dels så var det ju att få en gruppkänsla, se dom man studerar samma sak tillsammans med, även om man inte utbyter så mycker erfarenheter under kursens gång så har man ändå haft den kontakten, det tycker jag kändes väldigt bra. Och Mona och jag vi hade ju inte träffats innan, vi har ju, tack vare den så har vi ju kunnat jobba ihop nu. ----- Cecilia: Jag tror säkert att det har ett stort värde att man dels få träffas och se vilka övriga deltagare är, men också få en, en spark så att säga för att komma igång i dom här tankegångarna. ----- Jill: Man var ju väldigt laddad när man kom dit om man säger så, jag var väldigt förväntansfull och tyckte det var spännande, eftersom det var en ny arbetsform och ett ämne som då intresserar väldigt mycket. Och det är ju alltid bra, så där inledningsvis, att få riktlinjer. Träffa kursdeltagare och dom andra och höra andras synpunkter…det var bra. Väl fyllda dagar. Ninni: Jag tycker i och för sig också att man var laddad när man kom dit och man var ännu mer laddad i huvudet när man åkte hem…ehh…internatformen var väl bra trots att inte vi bodde på internatet och så, så tycker jag det funkade bra, men sen var det en del av innehållet på internatet som var lite si och så, som jag tycker var lite synd på tiden som.. Henrik: Vad var det till exempel? Ninni: Till exempel genomgången av internet...Eftersom ni hade sagt i kursinbjudan att man behövde inga förkunskaper och sen, han började för högt liksom, jag visste inte skillnaden på internet och e-mail och netscape och så vidare, det är fortfarande förvirrande. Julia: När vi väl kom till laborationen, vi skulle sitta vid oscilloskopet och det här, då kände jag att det var tidspress, man hann inte gå igenom det och då tänkte vi att; ja, ja vi gör väl det nu när vi kommer hem liksom, men sen har det ju med tid och så att göra, så det är synd att man inte hann göra det riktigt färdigt där oppe. ------- Henrik: ... var det någon poäng att träffa kursledningen och kursdeltagarna genom att man hade internatet? Ninni: Det var väl det som var den stora behållningen att man får en kontakt och en bild och en, ja, att det känns verkligt, annars hade det ju känts som, mycket overkligt den här kursen. Jill: Jag inledde nog med att säga det att det var den stora behållningen också, att träffa kursledning och deltagare. ------ Henrik: Men, du tycker att det finns ett värde i att man träffas allihop? Ulf: Ja, det måste man göra, för annars så funkar det inte. Henrik: Nej, varför är det bra? Ulf: För att man, som Lina sa här, att man måste känna folket för att man ska kunna få igång någonting, det, det är bara så. Det blir väldigt anonymt annars, det är nästan som och, då kunde man läsa boken istället hemma på nåt sätt. Nej, någon form av samling måste vi ha. Henrik: Ja. Det kanske också kan vara bra att markera en start på kursen och markera en avslutning. (Mm). Är det allmänt i X-stad? Ulf: Ja, alla tycker det. Det är övervägande majoritet här (fem personer vid högtalartelefon), ja vi måste lära känna kursledningen också. En grupp tyckte att internatet gav en viktig och konkret "studentidentet". Denna studentidentitet var sedan svår att behålla för sig själv och andra när man sedan befann sig på arbetsplatsen. Eftersom man inte gick till skolan var det svårt att känna sig som student och att uppfattas av andra på jobbet som sådan. Med den dubbla identiteten som arbetande och student var det i stort sett alltid den arbetande identiteten som var överordnad. En skylt med "Nu är jag student" skulle behövas för dem som fått studietid på arbetsplatsen, för att denna tid inte skall försvinna i det dagliga arbetet. Det fanns önskemål om att projektgrupperna organiseras i sin kommande projektgrupp tidigare på internatet och att man gemensamt fick göra uppgifter för att lära känna varandra. Man kände en viss tvekan att samarbeta på distans med personer man visste väldigt lite om. Huvudsakligen ville man redan på internatet få en uppfattning om hur gruppen skulle kunna organiseras, vem som skulle hålla i vad och dylikt. Denna synpunkt kom inte fram alls från de grupper som tidigare kände varandra och lokalt träffade varandra under kursens gång. I en renodlad distansgrupp där man inte kommit igång att diskutera, finns det en risk att alla väntar på ett initiativ från någon annan och tiden rinner iväg. Man kan också vara rädd att själv ta ett initiativ om vem som skall göra vad i gruppen, eftersom man inte känner de andras preferenser och kunskaper. Man vill inte bli klassad som styrande och självutnämnd ledare. För att en grupp skall fungera krävs alltså att den har en "levd" gemensam historia bakom sig. Skillnaden mellan vanlig klassrumsundervisning och distansstudier Vad är det som är de huvudsakliga skillnaderna mellan distansstudier och vanlig undervisning? Självdisciplin verkar vara ett nyckelord som återkommer hos flertalet. Att studera utan att befinna sig i ett klassrum regelbundet kräver större självkontroll och strukturering av studier och arbetstid. Flera personer tycker även att kraven på studieprestationerna är högre på denna distanskurs än vad de tidigare erfarit i sin skolgång. Denna dimension är en kvalitet som i och för sig inte behöver ha ett samband med distansstudier. Liknande uppgifter kan ges i vanlig undervisning även om det oftast inte är fallet. Att ha en fungerande teknisk kommunikationsutrustning är också en viktig förutsättning för distansutbildning. Det räcker inte med att ha tillgång till teknisk apparatur, själva handhavandet tar även tid att lära in. Detta tekniklärande föregår för nybörjare parallellt med studierna och kan tidvis ta överhanden. En annan problematik som kom upp i intervjuerna var hur stor grad av styrning som skall ske från kursledningens sida. För fast reglerade instruktioner fråntar studenten kreativa och problemlösande moment. Å andra sidan är alltför allmänt formulerade uppgifter frustrerande i sin vaghet och leder inte till någon aktivitet alls eftersom man inte vet hur man skall gå tillväga. Det gäller alltså att välja en gyllene medelväg som är flexibel nog att intressera kursens samtliga studenter trots olika förkunskaper. Några svar på frågan om vad som är skillnaden mellan distansstudier och traditionell klassrumsundervisning ges nedan: Per: Det kräver disciplin ,eftersom vi inte ser våra magistrar förrän i slutet på maj. Och sen har jag ännu inte någon e-mail eller internetuppkoppling. Det innebär att jag får det här brevledes från Lars eller per fax. Ibland sorterat. Ja, det är en ovan situation, men det kanske blir lättare när man får, kan koppla in sig själv. Henrik: Går det att lära sig på det här sättet? Per: Ja, så länge man håller i piskan ordentligt. Det är ingen annan som gör det. Lars: Jo, men det är ju som Per säger att det ställs ju större krav på oss här. Man får ju ta tag i det...det är ju ännu mer problemlösning det här. Bra, det är ju nyttigt va. ----- Mona: Det krävs ju att man läser disciplinerat. För egen del tycker jag att det är bra med distans såtillvida att det går att kombinera med privatlivet. Men det är ju större krav...i alla fall som jag minns. Det är längesen jag gick min utbildning. 80-81 gick jag. Och, ja då var det ju det här traditionella. Föreläsningar och magister. ----- Lars: Ja, jag tänkte bara på det där , det pratade vi om innan också, det där hur mycket ska ni styra oss genom till exempel labbanvisningar. Det här är ju en väldigt svår gränsdragning. Blir det för mycket, då gör vi bara uppgifterna, då tänker vi inte. Sen är det för fritt, då kommer vi inte igång. Och tycker att det är oerhört flummigt att det blir ingenting. Det är en svårighet som jag ser här va. ----- Carina: Ja, det är ju mycket friare....om man undrar över någonting så kan man ju få svar på det i och med att man skickar e-mail då. Så jag tror att man lär sig mer egentligen på detta. Esther: Jaa, jag håller nog med, just det sista här att är det frågor man har i texten så kan man ju faktiskt e-maila det direkt. Så det är ju på det sättet en bra sak. Och sen att man då kan lägga det när man själv känner att nu, nu vill jag liksom sitta och göra det här i några timmar. Det är också en stor fördel. ------ Mona: Den stora skillnaden det är ju att man inte har den här föreläsande funktionen, att man sitter och tar emot mycket, utan man jobbar ju mycket själv och måste liksom, man måste jobba mera själv känns det som...sen så tror jag också att man än så länge inte har utnyttjat lärarna. Man har ju inte skickat så mycket e-mail som man kanske skulle kunna ha gjort egentligen för att fråga och för att diskutera, och det är nog det mycket ovana i arbetsformen. ----- Anna: Ja, för mej var det ett stort steg att överhuvud taget börja och arbeta med dator, så jag tycker att jag ju har lärt mig fantastiskt mycket på de här veckorna att överhuvud taget sitta och knappa och skicka brev och så. Så att ja, det skulle säkert kunna gå skriva mer brev men…för än så länge känns det som jag har fullt upp… Fast ändå skulle jag egentligen önska mig mer kontakt med lärarna, det skulle jag verkligen göra. -------- Linda: Ja, det är ju... att inte ha just traditionella föreläsningar, men å andra sidan kan man ju gå in på nätet och titta. Det tar ju tid det också att sitta där och bläddra för det var ju ganska mycket grejor ... alltså länkar och sånt´. Ibland tycker jag att jag liksom inte har tid att sitta kvar på jobbet och kolla på dem där. Jag har skrivit ut ungefär de viktigaste då - inlärningsfrågor, inlämningsuppgifter och sånt´ där. Men annars tycker jag det är roligt i alla fall med med mail och internet. ----- Gun: Ja, det är ett annat sätt att tänka än vad man har lärt sig tidigare, på något sätt. Förut bara har gått på föreläsningar och..Visst tycker jag det är bra med föreläsningar också. Jag minns dem på ett annat sätt ... kanske kan fråga. En bra undervisningsform det här också. Jag skulle nog inte klara det helt själv. ----- Bodil: Ja, litet annat sätt att tänka och..Kanske lite svårt att ställa om sig i början. Jag är också van vid det här att "sitta i skolbänken-föreläsningar". Det har ju sina fördelar det här också. Du läser och verkligen funderar och försöker förstå själv. Berit: Jag tror kanske att man .. till och med att man kan lära sig mer på det här sättet. Berit: Man har mera tid och mer tid att diskutera med varandra.. kanske att man har tid...men det uppmuntrar till det på en sådan här kurs att göra det, tycker jag är väldigt nyttigt. Det känns som det är en kunskap som stannar kvar på ett annat sätt ----- Ivar: Den stora skillnaden är ju att man lägger ju upp studierna precis som man själv vill, man gör det när man har tid. Det ger ju en väldig flexibilitet,...(Ja,...?)...faktiskt, jag tycker om den formen. Ökad eller minskad aktivitet - distansstudierna beror på den lärandes attityd (slutsats 13) Mindre kontroll - mindre aktivitet Göran: Det är lite spännande att jobba på det här sättet. Men man blir samtidigt, eller jag i alla fall,... kan slappna av lite mer och jag kan,... ta det när jag har tid. Och det är ju, det är väldigt bra. Men samtidigt blir man lite lat, (skratt) eller, jag blir lite lat kanske. Anders: (Skratt), Så du vill att jag skall ringa upp dig lite nu och då och säga "nå, vad gjorde du i går?" Göran: (Skratt),... Nå’t sådant kanske, neej,... (Skratt) Henrik: Jaa, risken är ju då att, det är ju nämligen man själv som håller i piskan, och den kan man driva olika hårt va’. Göran: Just, precis. Ja precis. Jag menar det. Och jag har ju,... tyvärr är det,... nu har jag hamnat i den perioden som jag har mycket resor framöver och jag är ju,... kommer hem kanske,.. ja, en, två dagar så är jag, åker vidare igen. Så,... jag har,... trodde det skulle passa mig väldigt bra, och jag hoppas att det skall göra det i fortsättningen. Men det är ju,... det är lite, det är lite svårt faktiskt med,... den typ av jobb som jag har med,.. som reser, så blir det ju,... det blir faktiskt,... ganska svårt. Det måste jag säga. Anders: Men det är ju ofta,... när man är ute och reser så där, en hel del tråkiga kvällar som man inte riktigt vet var man skall göra av. Upplever du att du kan utnyttja dom på något vis nu, eller hur,....? Göran: I och för sig, det är lite svårt att ha någon bärbar dator och modem och sådant, så det, det blir inte aktuellt. Och dessutom så är det så att man är ute och reser, så är det med kunder, så jag kommer ganska sent tillbaka till hotellet, och då är man väldigt trött och skall ladda upp batterierna för,... morgondagen. Och då är det,... det blir inte så mycket tid, eller, det blir ju lite tid över förstås, men då är man väldigt sliten och trött. ...Och det gör det att det är ju,... det är ganska tungt. Men,... det skall väl fixa sig, eller jag måste göra det. Henrik: Men tänk på att det är ju egentligen inte datorn som är det viktiga, du kan gå kursen helt utan datorn egentligen. Det är ju litteraturen och stoffet och Rosen & Howell (huvudboken) och uppgifterna som,... man bör lägga tiden på. Sedan har man stora fördelar av att skicka e-mail och så vidare, men det är inte där man riktigt lär sig på samma sätt som när man väl går in i texten. Så det är viktigt att du skaffar boken tror jag, och att du verkligen lägger tiden,... framför den va’, snarare än framför datorn och modemet. Göran: Ja. Det är,... nej, så, jag måste, jag måste bara,... beställa boken och få den alltså. Helt klart. Henrik: För den är ju mycket mer bärbar än datorn. Och sedan kan du dessutom sitta där och,... på tågstationen eller flygstationen och,... använda den halvtimmen eller timmen och så där. Göran: Ja, riktigt (skratt) Struktur, vägvisare, kreativa uppgifter - ökad aktivitet (slutsats 2) Henrik: Tore, skillnaden mellan konventionell utbildning och, det här sättet att jobba, vad tycker du, Görans huvudpoäng, som jag tolkade det, är att det här kräver mer disciplin helt enkelt. Tore: Ja det gör det. Det har jag inte så mycket problem med, för jag klarar att läsa mycket facklitteratur. Men det som är skillnaden med att läsa på egen hand och kursen här, det är att man har en ledtråd att gå efter. Jag söker nya uppgifter hela tiden och där är också,... vad heter det,... där är också en fast dag till att våra,... en deadline när våra uppgifter skall avlämnas. (Mm) Så att det, det är verkligen en stor fördel för mig tycker jag. Det tycker jag är bra. Men, men det är klart att i förhållande till en,... en kurs,... det beror också på den kursen, formen på kursen. För på många kurser ska man bara sitta ner och lyssna. (Jaha). Där är det inte någon som frågar något eller säger någonting. (Nej). Men här, här är man ju tvungen att svara på frågorna. Och när det är skriftligt,... kan man inte snacka sig ur om man kommer med ett felaktigt svar. (Just). Man är tvungen till att tänka över det och genomarbeta det på ett helt annat sätt än när man sitter i klassituation. (Mm). Där skall man förstås också komma med skriftliga arbeten om man, när man går på, på universitet....(Mm)..eller på gymnasiet. Men det är så länge sedan jag gick i skolan så,... så det kan jag nästan inte komma ihåg. Men... jag tycker att, alltså för mig är det viktigt att det är en formaliserad kurs där det ställs krav på deltagarna ... men också att det, det med att man skall på egen hand skall lösa,... många,... problem på egen hand,... som man annars skulle ha frågat läraren om det. Men här,... här prövar man lite först själv...innan man,...frågar läraren. Henrik: Mm. Vad tycker du om den här,... så att säga,... uppgiftsbaserade inlärningen att, att man inte lyssnar av kursen, utan att man får frågan som hävstång för att gå in i materialet och producera, konstruera ett eget svar? Tore: Det är det som känns fint. För det att man kan säga, man läser ju,... jag har ju läst,... kapitlen först,... och så får vi uppgifterna nu här som jag har löst,.... Men så får man göra uppehåll för att slå i boken igen...så det stöder ju inlärningen att man, man som får användning för det,... i de uppgifter man får. Henrik: Vi kan sammanfatta dom här två synpunkterna med att dom (distansstudierna) å ena sidan... kan leda till en passivitet, eftersom man inte är tvungen att gå till klassrummet och träffa läraren och så vidare,utan man måste själv ordna sin studiedag, sin inlärning..... Den andra är att distansstudier leder till en högre aktivitet genom att frågorna tvingar en att arbeta mer aktivt än om man sitter i ett klassrum där man visserligen är kanske,... kontrollerad och går dit, men man kanske sitter och lyssnar mer än man sitter och funderar ut svar på frågor som man har fått. Då har vi två så att säga motsatta sätt som distansutbildningen kan realiseras i. Betydelsen av studiekamrater (slutsats 5) (slutsats 7) De flesta ansåg att det fanns stora fördelar med att arbeta i grupp. I grupparbetet utvecklades det egna kunnandet genom diskussioner och man kunde lösa praktiska problem med laborationer tillsammans. Gruppen var för många ett viktigt stöd socialt och intellektuellt. För motivationen har gruppen varit viktig. Några menar till och med att utan grupp hade de överhuvudtaget inte genomfört kursen. Att det i kursen var obligatoriskt med vissa gruppuppgifter var viktigt, eftersom det inte spontant bildades några grupper mellan deltagare som inte hade gemensamma uppgifter att lösa. I gruppen utnyttjades deltagarnas olika förkunskaper väl genom att detta faktum gav upphov till diskussioner och argumenteringar i anslutning till problemlösningar. I några grupper fanns det någon som var väl förtrogen med en viss typ av kursuppgift och denna person kom då att tillfälligt fungera som en lokal handledare/lärare. Det är tveklöst så att studenterna "lär av varandra" som en deltagare uttrycker det. Två olika typer av grupper kan urskiljas: "lokala grupper", ofta med deltagare som arbetade på samma arbetsplats och som träffades spontant i det dagliga arbetet, och "distansgrupper". "Distansgruppen" innehöll enskilda medlemmar som bodde och arbetade långt ifrån varandra. Laborationerna gjordes enskilt eller vid en speciellt avtalad träff medan diskussioner och inlämningsuppgifter oftast gjordes med hjälp av distansteknik. För distansgrupperna var det ett speciellt problem med att effektivt organisera arbetet, eftersom det måste göras på ett mer formellt sätt och utan kännedom om varandras tidsutrymme. För distansgruppen anges det faktum att man inte har gemensamma erfarenheter och kännedom om varandra som en hämmande faktor. Det föreslås att studiegrupper skall samverka redan på inledande internatet på ett mer konkret sätt. (slutsats 8) Nedan återges några citat med synpunkter på grupparbete och studiekamrater: Jill: Jag tycker ju det här att arbeta i grupp det har givit mig mycket, jag tycker att det skulle ha varit i princip omöjligt för mig att genomföra det här om jag inte hade haft gruppen, tror jag. Det har varit helt avgörande för mig att jag kan stöta och blöta, tillsammans med kurskompisar. ----- Stina: Jag tycker det är väldigt bra att vi både har gruppen och det enskilda (studieuppgifterna). Utan grupp, för att bolla mina kunskaper, då har jag inte kunnat gått den här kursen. Jag hade kört fast och även om jag hade kunnat kontakta er och fått hjälp så, det är inte riktigt samma sak tror jag. ----- Cecilia: Det har känts som vi har tagit en bit i taget och hjälpt varandra framåt så att säga. Jag tycker att det (grupparbetet) har varit jättebra. ------- Ivar: ....Sedan tycker jag det är bra med dom här gruppträffarna vi har...för att det, gör ju att processen blir mera kreativ. -------- Lars: Gruppen kommer ju att få större och större betydelse här va. I och med att vi går in i det här grupparbetet, och dom här laborationerna. ------- Henrik: Det är intressant det du säger tycker jag med att internet- och e-mailtekniken inte är det som är det centrala i ditt lärande tydligen, utan det är diskussion av gruppen, dom uppgifter du får och den litteratur du har, är det så? Mona: Ja, om man ska rangordna då så är det nog bollandet oss sinsemellan här, litteratur, sen naturligtvis uppgifterna. Men jag känner att dom här instuderingsuppgifterna dom hinner jag inte...jag hinner på något sätt inte med dom för att jag kan inte lösa dom utan att jag har läst först. Henrik: Vad betyder det att ni har en grupp...har ni nån diskussion? Per: Ja, det har vi ju sporadiskt. Det är bara det att jag är den ende i den gruppen som inte är i Q-stad till vardags utan jag är i S-stad. Så att jag känner mig lite utanför. ------ Mona: Jag tycker också att det är…mycket och det är mastigt och det är svårt och ja, också det där att jag har ingen direkt där jag jobbar utan det blir liksom att jag måste jobba för att få den kontakten eftersom vi inte är på samma ort. Henrik: Har ni någon kontakt sinsemellan ...har ni diskuterat tillsammans? Mona: Ja, vi diskuterar ju ständigt och försöker peppa varandra när vi tycker att det blir för svårt, vi har ju även börjat och labba ihop. ----- Linda: Jag tycker att det har varit lite stressigt med tid och så där, när man ingår i en grupp. Henrik: Det tar tid att organisera gruppen? Linda: Ja, det tar det. Det ska passa in och det är jättejobbigt när man har fullt. Man är liksom redan inbokad på jobbet, kanske de andra har bestämt en annan tid och så passar det inte mig och så där...Det har varit lite knöligt, tycker jag. Henrik: Skulle du hellre vilja vara helt...göra allt individuellt? Linda: Nej, absolut inte. Det skulle jag inte klara av. Henrik: Så det finns en poäng med gruppuppgifter? Linda: Ja, verkligen. Jag tycker det är jättekul att vara i grupp. Absolut inte "själv". ------- Lina: Ja, gruppuppgifterna har ju inte fungerat för mej, så jag har ju liksom bara haft individuella uppgifter, och det, jag är nog sån att jag jobbar gärna för mig själv, det gör jag, men jag har behov av att diskutera emellanåt och prata sen spelar det ingen roll om det är med dom jag ska göra arbetet med. Men någon måste jag ha som kan det här, och kan ge mig lite exempel och kopplingar till verkligheten runt det hela. Men annars är nog jag en sån där ensamvarg egentligen. ------ Lina: Om man bara kan lösa det praktiskt(med studiegrupper), för om det också ska vara något jobbigt då man måste ta fritid ellerÖdet är bökigt med familj och man får göra omstuvningar med dagis och grejer, då är det inte käckt. ----- Henrik: Du vill alltså träffa människorna direkt, du tycker inte det går att göra en gruppuppgift via e-mail eller telefon eller så? Lina: Nej, det är bökigt. Det skulle nog vara lättare om man kände varandra väl innan, men när det är människor som är lite främmande för en, då är det svårt att via e-mail känna den där nära kontakten då man kan slänga ur sig vad som helst i frågeväg och resonemang. Henrik: Tycker du att man skulle gjort någonting i grupp, den grupp man kommer att jobba i redan på internatet? Lina: Ja, man kanske kunde lagt ut en uppgift att man ska skicka si och så många mail till människor man inte känner eller vad som helst, intervjuat varandra per e-mail eller vad som helst. Det vore nog inte dumt. ------ Tore: Men så tycker jag att det har varit problem med att få etablerat kontakten med gruppen. ...och där har jag tänkt på att man kanske skulle ha gjort lite mer utav,...vad skall man säga,... på förhand avtalat när vi var på internatet det skulle vara,.. tex ... enklare om vi hade etablerat förbindelsen...För exempelvis sände jag "mail" till alla medlemmarna. Jag fick bara svar i starten,...och det som är lite frustrerande är att tiden går och de föreslagna tiderna för telefonmötena,..., de passerade....så det var sociala problem....Jag tror,... alltså min föreställning är att när det är distanskurser,...så kan det vara en tendens till att alla böjer huvudet och väntar på att en annan skall ta initiativ. Vid en eller annan tidpunkt, måste det vara en som tar initiativet eller ...? Ensam i korridoren, tillsammans i telefonen Viktor: ...Det har ingenting med geografiska avstånd att göra att jag bor här uppe i norr, men det har att göra med att gå distanskursen när man är helt ensam på en arbetsplats, det är lite knepigt för då har du ingen som du kan prata med i korridoren. Senare i samma intervju: Tina:.. alltså, jag måste säga nu att jag känner ju nu när man sitter på sådan här telefonkonferens, att det här är någonting som man säkert skulle ha gjort mer ( Mm) .... mellan varandra (i studiegruppen) faktiskt. Henrik: Mm. Ja jag tror att ni har underutnyttjat er egen.... Tina: Ja! Jo det,... Henrik: ....potential va’. Tina: Ja, jo (skratt), vi har väl det, alltså vi har väl underutnyttjat vissa saker,... det är så här, just det här som Viktor sa att, att nere i korridoren så har jag ingen som, att jag kan fråga och snacka då med om det här,... det jag håller på med om. Befriande frustrationsgemenskap Viktor: Jag måste säga det att,..., jag har sänt e-mail till Tina och Veronica och så, men jag har haft en telefon och den tog jag till Sylve och Siv (Mmm) och jag märkte ju snabbt att det var väldigt bra att dela frustrationen med någon. Ninni: Vi är en enad trupp här nere, vi försöker och samarbeta. Alltså det här med fysiken och tänkesätten (första momentet i kursen) är ju jätteviktigt, och jag menar det är ju faktiskt tjugo år sedan man gick i gymnasiet och läste det, va. Och det gör ju inte att det för den skull är banalt nu, man känner att man läser och förstår vad det står, men man kommer inte ihåg det när man stänger kompendiet. Henrik: ... Att man har tillgång till en grupp, hur värderar ni det så att säga att ha varandra lokalt där? Julia: Jag tycker det är en klar fördel alltså, det hade varit mycket svårare att sitta alldeles ensam. ....Sen vet jag inte, det kanske hade funkat lika bra om man var en grupp på avstånd, just när om man pratar med varandra via e-mail och så hära, men just att man har möjlighet att prata med någon annan det tycker jag känns bra. Ninni: Jag tycker väl att arbetsformen är... att det fungerar bra det här att vi är tre stycken på samma arbetsplats, det både känns tryggt men det sporrar också lite, man blev lite hetsad när Julia hade lämnat in uppgifter och man själv inte hade börjat, så att..jobbar man själv så hänger allting på en själv. ----- Henrik: Tycker du att det är värdefullt att ha gruppuppgifter? Gun: Ja, det är det. Vi lär av varandra. -------- Henrik: Är det för mycket frihet på distans? Berit: Neej. Jag var lite rädd, eller man funderade på det innan hur det ska gå, när man har den friheten. För min del har det gått bra för jag har tyckt att det har varit så roligt. Jag tror att det är för att jag har tyckt att det har varit så roligt eller är så roligt, som gör att det har gått mycket bättre än jag trodde. Det är kul att läsa och sedan att vi har varit en grupp här på min arbetsplats det tycker jag har gett väldigt mycket, det här grupparbetet. Vi har haft så nära till varandra och så där...Vi har diskuterat saker, frågat varandra och det ger ju oerhört mycket. ------ Ulf: Jag tycker det är väldigt viktigt att som vi har här möjligheten att diskutera att kunna diskutera ifrån olika deltagares synpunkter. Det som Lina efterlyser här att man bollar fram och tillbaka, jag som kanske har lite mer tekniska synpunkter på det hela och dom andra som har då den här undrande fysikerns funderingar och såna här saker, för att det ger ju fantastiskt mycket, så att jag tycker att det är väldigt viktigt och väldigt bra att man har ett antal med olika förkunskaper och jag tycker inte att det är någon nackdel, tvärt om. För även jag kommer ju att sätta mig in i ett tankesätt som jag ibland överhuvud taget inte engagerar mig i. Men alltså det tycker jag är väldigt viktigt. Anders: Det känns bra just det här att, det du säger att det här mötet med andra människor, med olika infallsvinklar det är oerhört värdefullt för att vi överhuvud taget ska gå framåt i arbetet inom audiologin, det har funnits tider och platser där det funnits vattentäta skott mellan yrkesgrupper och det är fullständigt förödande, alltså. Ulf: Och just det här med sättet att tänka, för att vi kan ju prata, jag kan ju prata massor av vackra saker och har dom inte, har inte audionomerna eller andra då som tänker på samma sätt som jagÖfått klart för sig det här så är det precis som du säger, då kan vi ju prata tills vi dör. Henrik: En av spinn-off-effekterna med en så här kurs, det är ju att just starta lokala diskussioner kring de här frågorna och de här problemen och den här teorin, så att kursen lever så att säga utanför kurssammanhanget, att det blir så att säga, ja, en professionell diskussion på hörcentralerna. Det verkar vi ha satt igång då bland annat hos er. Ulf: Jajamensan. ------ Charlotte: Men hade jag suttit ensam och gått den här kursen och inte haft några kursdeltagare hos mig eller ingenjör och frågat, så hade jag ju slutat, det hade jag gjort, då hade jag känt att jag inte hade orkat med...så att jag tycker att dom som är ensamma är beundransvärda i så fall. Henrik: Vi tänkte från början att vi gärna ville ha lokala grupper. Charlotte: Ja, det tycker jag är en förutsättning att man är och liksom lite blandade kunskaper också. Student får lärande lärarroll för kollegor som inte går kursen Anders: När du diskuterar med dina kollegor så får du en lärarroll... känner du inte att du har ut av den någonting själv? Viktor: Jo, det är utbytesrikt, för då har man ju satt sig ner och funderat och gått igenom det och,... tänkt igenom det så att det skall bli förstått av andra, och då förstår jag bättre själv också. Anders: Det var det jag var ute efter lite. Viktor: Jaa,..så klart, så det är bra. Anders: Man brukar ofta säga det, det är först när man skall lära ut det till någon annan som man egentligen lär sig det. Viktor: Ja, skillnaden är den att jag inte har förstått det från början. |
 |