| Bakgrund och syfte | |
|
|
|
|||
|
|||
|
| Den satsning som regeringen 1995 beslöt att göra för
att främja distansmetoder inom vuxenutbildningen ledde till att Distansutbildningskommittén
(DUKOM) bildades. Under 1996 fördelades cirka 95 miljoner till 101
olika projekt, varav detta är ett. Utvärderingsrapporten är
slutprodukten av ett större projekt bestående även av pedagogisk-teknisk
utveckling och genomförande av distansutbildning. Syfte Mycket kort kan syftet med DUKOM-projekten beskrivas på följande sätt:
Distansutbildningsprojektet "Signalteori för hörselrehabilitering" Projektet syftar till att skapa, genomföra och utvärdera en distansutbildning inom vårdområdet. Inom hörselvården integreras vitt skilda kunskapsområden, såsom omvårdnad, medicin och teknik. Det vanliga är att man har valt ett vårdyrke snarare på grund av ett starkt intresse för människan än ett intresse för teknik. Utbildning i naturvetenskap har ofta baserats på ett omfattande matematiskt formelspråk, vilket kan hämma förståelsen. Kunskapsområdet kräver därför ingående pedagogisk analys för att förbättrad förståelse skall kunna uppnås. Dagens moderna hörapparater med digital signalbehandling möjliggör förbättrad kommunikation för 500 000 hörselskadade. Problemet är att den nya tekniken ställer högre krav på utprovaren. Vid landets cirka 100 hörselvårdsavdelningar och hörcentraler är det audionomen som har det praktiska huvudansvaret för hörselmätning och anpassning av hjälpmedel. Audionomutbildningen är från och med 1994 treårig, men de flesta av de ca 700 yrkesverksamma audionomerna har betydligt kortare utbildning, från en termin till två år. På grund av den snabba tekniska utvecklingen är behovet av vidareutbildning mycket stort. En vidareutbildning bedrivs med fördel på distans på grund av att de kliniskt verksamma audionomerna arbetar på hörcentraler som är utspridda i hela landet. Forskning och utbildning inom audiologi är koncentrerad till ett fåtal större orter i landet. Ett viktigt mål är att utveckla och kvalitetssäkra anpassningsmetodiken för de tekniskt mest avancerade hörapparater som nu är kommersiellt tillgängliga, vilket kräver tillämpning av IT-kunskap. Det föreligger ett stort behov av elektroniska läromedel inom detta område av tillämpad humanteknologi. Det finns i dag möjlighet att integrera kunskap om ljud, ljudkvalitet och signalbehandling med kunskap om individens hörselfunktion och psykologiska tolkning av ljud. Ämnet är multimedialt till sin natur, det vill säga en integration av ljud, bild och text krävs för att förstå sambanden. Med informationsteknik som stöd för kunskapsutvecklingen i hörapparatteknik och anpassningsmetodik öppnas nya dimensioner. Detta främjar såväl högre kvalitet som bättre samhälleligt resursutnyttjande. Bakgrund till problemområdet (slutsats 3) Hörselnedsättning är det vanligaste handikappet. Ca 500 000 svenskar, mest äldre personer, lider av en hörselnedsättning som ger ett så svårt kommunikationshinder att de behöver tekniska hörhjälpmedel. Ca 50 000 hörapparater ordineras i Sverige varje år. Detta motsvarar en samhällelig kostnad på ca 120 Mkr, och därtill kommer ungefär lika stor kostnad för andra typer av hörhjälpmedel. Men tyvärr är resultatet ibland inte tillfredsställande. Många hörselskadade personer avstår från att använda sina hörapparater. Det kan bero på att hörapparattekniken tidigare var tämligen primitiv och att hörapparatbrukarna haft svårt att uttrycka och förmedla sina vardagsproblem. Ett annan orsak är att de modernare hörapparaternas signalbehandling kräver en mycket noggrann anpassningsmetodik. Kunskapen om denna metodik är inte allmänt känd och spridd i landet. Audionomen ger råd och anvisningar för att hjälpa den hörselskadade personen att lära sig använda hjälpmedlen på bästa sätt. Dessutom krävs goda kunskaper i akustik och signalbehandling, eftersom moderna hörapparater är tekniskt komplicerade. För att ställa in hörapparaten korrekt krävs omsorgsfulla akustiska mätningar och beräkningar. Därvid används ofta dator som hjälpmedel. Projektgrupp och arbetsfördelning (slutsats 31) (slutsats 32) (slutsats 33) Följande personer ingick i projektets huvudgrupp: Fil Dr i pedagogik Henrik Hansson, Hälsohögskolan Professor Arne Leijon, Kungliga tekniska högskolan, avd hörselteknik Civ ing Carolina Johansson, Hälsohögskolan och Kungliga tekniska högskolan Civ ing Anders Jönsson, Hörselvårdsavdelningen i Lund Civ ing Thomas Hutchins, Team Hutchins AB, Sollebrunn Ing Mats Lindqvist, Symfon AB, Göteborg De ovan nämnda var huvudgruppen i projektet. De tre förstnämnda tog det första initiativet vad gäller ämnesinnehåll och pedagogisk form. Därefter rekryterades Anders, Thomas och Mats. Alla i gruppen bidrog sedan i den fortsatta planeringen av kursen som pågick under höstterminen 1996. Följande arbetsfördelning kan urskiljas:
Dessutom konsulterades docenten i sociologi Nils-Magnus Björkman vid konstruktionen av utvärderingsenkäterna. Från USA medverkade via videolänk vid ett tillfälle forskaren Mead Killion. Kursen syftar till att ge de nödvändiga fysikaliska och tekniska grunderna för att kunna utnyttja och kritiskt granska modern hörapparatteknik. Kursen behandlar nedanstående områden med tonvikt på förståelse av begreppens innebörd med ett minimum av matematik. Genom experiment och diskussion fördjupas det kvantitativa perspektivet på fysikaliska fenomen. Avsnittet behandlar följande begrepp:
Signalbegreppet: för att förstå hörapparatens funktion är det viktigt att se hur informationsbärande signaler kan behandlas, oavsett om signalen är till exempel ljud eller elektricitet. Signalteorin erbjuder de centrala begreppen för denna abstraktion. Systemtänkandet: en annan svårighet är att förstå hörapparatens funktion utifrån de ingående delsystemens funktion. Avsnittet behandlar följande begrepp:
3. Hörapparaten som signalbehandlare Här tillämpas de grundläggande kunskaperna från föregående avsnitt med exempel från den nyaste hörapparattekniken.
Målgrupp (slutsats 3) Vidareutbildning för audionomer och övriga yrkesgrupper i hörselvården, såsom ingenjörer, pedagoger och läkare. Vidareutbildning i signalteori för dessa yrkesgrupper är speciellt angelägen just nu, eftersom den digitala tekniken ger nya möjligheter att utnyttja olinjär signalbehandling i hörapparater. Detta ställer högre kompetenskrav på hörapparatutprovaren för att tekniken skall komma de hörselskadade till godo. Fördjupad kunskap i signalteori är nödvändig för att kunna förstå och hantera den nya tekniken. Rekrytering (slutsats 1) Information via fackpress och medlemsutskick från yrkesorganisationerna samt information vid rikskonferenser. Pedagogiska utgångspunkter (slutsats 50) • Undervisningen skall bygga på kunskap om vuxnas sätt att lära och ta till vara på de studerandes tidigare kunskaper och erfarenheter. • Distansstudier möjliggör ett stort mått av individuell frihet och personligt val. Såväl ämnet som studieformen anpassas till den enskilde studentens intresse och förutsättningar. • Eget aktivt kunskapssökande, kritiskt tänkande samt konstruktiv problemlösning befrämjas och uppmuntras. • Kunskapsstoffet skall förmedlas och behandlas på ett systematiskt och varierat sätt, till exempel genom individuell handledning, egna redogörelser/rapporter, grupparbeten, seminarier/möten, laborationer, litteraturstudier och i mindre omfattning föreläsningar. • Kursens olika delmoment skall vara logiskt sammansatta och innebära stegvis ökande svårighetsgrad. De olika delmomenten utgör en helhet som är relevant för yrkesrollen. • Studierna skall vara intresseväckande, ge utrymme för den studerandes lust att lära och stimulera till personligt engagemang. • Individuellt lärande och lärande i grupp varvas och studierna är probleminriktade. • Den skrivna studiehandledningen som styrdokument och stöd för studenternas inlärning är central, se bilaga 8. Distansutbildningens organisation De studerandes inlärningssituation (slutsats 3) Målgruppens speciella studiesociala villkor ställer speciella krav på kursens utformning. Målgruppen utgörs till största delen av kvinnor med kort grundutbildning. De ca 700 audionomerna är spridda på ca 100 hörcentraler i landet, vilket leder till att traditionell vidareutbildning, som ges sporadiskt och då vid ett fåtal orter, är svårtillgänglig. Formell vidareutbildning mot högre examen har inte funnits tidigare. Få yrkesverksamma audionomer har akademisk studievana och de naturvetenskapliga förkunskaperna är grunda. Liknande förhållanden föreligger inom många andra vårdområden. Vid de yrkesverksamma audionomernas arbetsplats finns möjlighet till decentraliserat mediatekniskt stöd vilket gör en distansutbildning lämplig för denna yrkesgrupp. Kursutformning (ej innehåll) (slutsats 50) Allmän struktur för distansutbildning En målsättning är att genom utveckling och utvärdering av detta specifika kursprojekt bidra till teorier om hur en allmän struktur för distansutbildning bör se ut. En sådan modell kan ligga till grund för distansutbildningar med annat kursinnehåll. Målsättningen är att under kursens olika faser variera när- och distansundervisning. Inledande föreläsningar och laborationer samt avslutande seminarium kommer att hållas gemensamt på centralorten. Däremellan kommer kursen att fortlöpa på distans, se figuren nedan. Denna modell anknyter starkt till den distansutbildningsform som utvecklats av Siv Dahlén vid institutionen för lärarutbildning, Uppsala universitet.
Figur 1 - Kursens övergripande tidsplan och struktur. Inledande översiktliga föreläsningar i storgrupp syftar till att stimulera till fördjupade egna teoretiska studier där stoffet personligt omformas i skrift och tal i förhållande till givna uppgifter. Den individuellt vunna kunskapen diskuteras sedan i grupp för att var och en ska erhålla och ge konstruktiva synpunkter på arbetet. En viktig del i distanslärarrollen är handledning av enskilda studenter och grupper samt introduktion och uppföljning av teorier, problem och arbetssätt. Viktiga frågeställningar vid kursutformningen är till exempel: 1. Hur skall fördelningen mellan eget individuellt lärande, lärande i grupp och lärande med traditionella undervisningsformer såsom föreläsningar etc, struktureras för att leda till så effektiv kunskapsinhämtning som möjligt? Några möjliga konstellationer mellan studenter och lärare ges nedan:
Variationen och valmöjligheten när det gäller lärar-/studentsamverkan utvidgas ytterligare genom de möjligheter till rumslig och tidsmässig separation som distanstekniken erbjuder. Hur kan dessa skilda inlärningssituationer bäst utnyttjas och kombineras för att gagna kunskapsinhämtningen? 2. Vilken studietakt kan förväntas i förhållande till kursuppgifter och studerandevillkor såsom arbetstider, familjeförhållanden, förkunskaper, omfattningen av studieledighet, med mera? Ämnesinnehållets tekniska karaktär och målgruppens förutsättningar ger specifika pedagogiska problem som ställer krav på kursens utformning. Texter är centrala i all högre utbildning, men inlärning sker inte enbart genom läsning. Fördjupad signalteoretisk förståelse kräver en personlig och direkt sinnesupplevelse. Laborationer är därför ett nödvändigt inslag vid utbildning i detta ämnesområde. En rad kunskapsteoretiska problem framstår i detta sammanhang som centrala. Är kunskapsutveckling med hjälp av laborationer möjlig i distansutbildning? Laborationer kan till exempel utformas på följande sätt: 1. Vissa mätningar och egna undersökningar kan genomföras på kursdeltagarens egen arbetsplats. Detta kräver troligen minst två deltagare per arbetsplats samt viss teknisk assistans lokalt. Laborationen kan redovisas på flera olika sätt: skriftligt, muntligt eller genom videoinspelning etc. 2. En annan typ av laborationsmoment kan genomföras med hjälp av simuleringar i kursdeltagarens dator. I dessa fall kan läraren övervaka arbetet från centralorten och ge handledning via datornätet samtidigt som laborationen genomförs. 3. Vissa mättekniskt komplicerade laborationer som kräver specialutrustning måste troligen genomföras i samband med gemensam kursdag på högskoleorten. 4. En annan möjlighet är laborationer som demonstreras via videokonferensteknik. Förbättrat kunskapsutbyte mellan högskolor Projektet kan ge förutsättningar för effektivare nationellt samarbete och initiera ett eftertraktat internationellt samarbete. Audionomutbildning finns på fyra orter i Sverige. På varje ort finns ett litet antal studenter och därmed få lärare (i genomsnitt 2,5 tjänster per ort). En nationell samordning av kurser inom det stora tvärvetenskapliga ämnesområdet audiologi möjliggör en arbetsfördelning mellan högskolorna som bättre utnyttjar lärarnas specialisering och ger utrymme för fördjupning. Denna effektivisering gör att studenterna på alla utbildningsorter i landet får en mer gemensam kunskapsbas och en kvalitativt bättre utbildning. Graden av distansutbildning (slutsats 50) Studierna bedrivs i huvudsak på hemorten och den enskilda arbetsplatsen (audiologisk klinik, hörcentral). En stor del av kursen bygger på enskilda uppgifter och gruppuppgifter som initieras och handleds från kursledningen. Inledningsvis ges två introduktionsdagar, där kursens syfte och upplägg presenteras och alla får bekanta sig med varandra. Kursen avslutas även med två dagar på centralorten. Videokonferensmöten med småskalig och storskalig utrustning utvärderas på det avslutande internatet. Fortlöpande håller kursledningen kontakt med de enskilda studenterna via e-post, telefon, fax och brev. Speciellt i anslutning till inlämnade uppgifter ges snabba svar från lärarna. Lärandet sker omväxlande enskilt, i mindre lokal grupp och i storgrupp. Kontakter mellan individer och grupper utanför kursledningens schema uppmuntras. Distansutbildningsmetodiken som utvecklas ger erfarenheter som kan komma liknande projekt tillgodo. De specifika pedagogiska problem som uppstår på grund av ämnesinnehållets tekniska karaktär kan ge generaliserbara erfarenheter om undervisning i naturvetenskap för vårdpersonal. Kunskap om målgruppens speciella studiesociala villkor kan vara vägledande för planering av framtida vidareutbildning inom vårdområdet riktad till motsvarande grupper. Flera olika kommunikationsmedia används: internet, videokonferensmöten, telefon, fax, e-post, brev och direkta närmöten. En utvärdering av olika medias möjligheter och begränsningar i förhållande till kursens uppgifter, syfte och innehåll kan ge generaliserbar kunskap. Den skapade kursen omfattar 5 poäng fördelade på en termin. Kvartsfartstudier. 36 deltagare. Multimedia-läromedel om hörapparatteknik och hörapparatanpassning behöver tillskapas. Det finns hittills inga läromedel som tillräckligt väl täcker det aktuella ämnesområdet. Hörapparatkonstruktörer och ingenjörer använder gärna blockscheman och grafisk presentation av tekniska mätdata för att beskriva hörapparatens tekniska funktion. Eftersom kunskapen till stor del handlar om ljud, ljudkvalitet och signalbehandling är det självklart att ljudillustrationer och ljudexperiment måste ingå i undervisningsmaterialet. På detta område var "multimedia" därför en nödvändig realitet långt innan det blev ett massmedialt modeuttryck. Men ändå har tekniken tidigare utnyttjats alldeles för lite på grund av praktiska svårigheter. Just nu pågår en utbyggnad av datorresurserna vid de flesta hörcentraler. Varje audionom kommer inom kort att ha en personlig dator för sitt dagliga arbete. Detta gör att det nu finns mycket goda förutsättningar att utnyttja IT-media även i vidareutbildningen för kliniskt verksamma. En viktig uppgift är att inventera och revidera tillgängligt undervisningsmaterial, utveckla nya ljudillustrationer och sammanställa materialet dels i form av en CD-skiva med grundläggande generell information, dels i en version som ständigt hålls aktuell och tillgänglig via nätet. Materialet är avsett att användas både i den grundläggande audionomutbildningen, i vidareutbildning av audionomer och andra yrkesgrupper med anknytning till ljud, hörsel och hörselteknik. Teknikstöd (slutsats 22) (slutsats 24) Målgruppen befinner sig på audiologiska kliniker och hörcentraler där det finns ingenjörer och tekniker som står för den tekniska utrustningens underhåll. Speciell information angående distansteknik förmedlas till klinikernas ingenjörer. En ingenjör knuten till projektet är resursperson i tekniska frågor för studenterna. Strukturerad e-postkontakt dem emellan upprättas via kurssidorna på internet. VT 1996 Probleminventering, förberedande studier. HT 1996 Kursutformning, teknikval, studentrekrytering och läromedelsutveckling. VT 1997 Genomförande och utvärdering av distansutbildningen. Maj-Sept 1997 Analys av projektet. Rapportskrivning. Antagning (slutsats 2) I antagningen tillämpades ett urvalssystem som gynnade dem som hade längst geografiska avstånd till utbildningsorter. Det första urvalet utföll enligt tabellen nedan. Samtliga audionomer, audiografer och audiologiassistenter som uppfyllde kravet på allmän högskolebehörighet och är bosatta/arbetar utanför utbildningsorterna för audionomutbildning i Sverige (Göteborg, Lund, Örebro, Stockholm) antogs. Dispens gavs till denna grupp avseende kravet på särskild behörighet. Sökande som hade lärarfunktion prioriterades. Därefter har de som uppfyllt kraven på både allmän och särskild behörighet valts ut från utbildningsorterna. Lotten har avgjort vilka som antagits bland många lika kvalificerade sökande från Göteborgs- och Stockholmsområdet. Eftersom kursen var en distansutbildning prioriterades göteborgare framför stockholmare i reservlistan. Tabell 1 - Antagna till distanskursen i första uttagningen fördelade på och vistelseort och yrke.
Efter några återbud och reservantagning blev antalet studenter som påbörjade kursen i januari 1996 36 personer. |
 |
